Dom om att kommunen nekats statlig ersättning för föräldrarnas kostnader som medplacerade vuxna – utgör inte kostnader för vård i annat hem än barnets eget.

Bakgrund

Ronneby kommun överklagade Förvaltningsrätten i Karlstads dom från den 28 april 2021 i mål nr 4132-20 och mål nr 4136-20 att avslå kommunens överklagande.Förvaltningsrätten i Karlstad ansåg att även om en utredning av föräldrarnas omsorgsförmåga kan komma att främja den fortsatta omsorgen om flickorna, var inte föräldrarnas medplacering nödvändig utifrån flickornas vårdbehov. Kommunen nekades därmed ersättning kostnaden för medplaceringen av föräldrarna

Ronneby kommun överklagade även Förvaltningsrätten i Göteborgs dom från den 18 oktober 2021 i mål nr 15186-20 och 15941-20 att avslå kommunens överklagande. Förvaltningsrätten i Göteborg hade i sitt avgörande bedömt att utredningen inte visat att det var nödvändigt med en gemensam placering med föräldrarna. Syftet med placering av föräldrarna var inte enligt rätten att för uppfylla barnens vårdbehov utan snarare som att placering av dem skedde för att erbjuda modern skydd och utreda om föräldrarna hade egna behov av insatser. Vid sådana förhållanden ansåg rätten att statlig ersättning inte kan beviljas för kostnader för föräldrarnas placering. Förvaltningsrätten ansåg inte att det var nödvändigt att placera föräldrarna tillsammans med barnen och kommunen nekades ersättning.

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten i Göteborg avslog den 7 april 2022 i mål nr 2924 – 2925-21 Ronnebys kommuns överklagande av Förvaltningsrättens i Karlstads dom.

Frågan i målet var om kommunen hade rätt till ersättning enligt 15 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättnings­förordningen) för vård i annat hem barnets eget för placering enligt socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) för kostnader som uppstått på grund av medplacering av barnens föräldrar.

Rätten konstaterade att en förutsättning för att beviljas ersättning var enligt praxis, när det rör vårdnadshavare som placerats tillsammans med sina barn, att en samplacering med vårdnadshavaren skett därför att det var nödvändigt på grund av det placerade barnets eget vårdbehov och inte på grund av behov hos vårdnadshavaren. Rätten konstaterade vidare att det är kommunen som ska visa att det finns en rätt till den aktuella ersättningen.

Enligt kammarrätten visade inte ingivna beslutsunderlag att barnen hade några andra vårdbehov än vad mycket unga barn i allmänhet har och det framgår inte att vårdnadshavarnas närvaro var nödvändig för att tillgodose dessa behov. Barnens vårdnadshavare hade egna omfattande behov av stöd både vad gäller relationen dem emellan och i sina föräldraroller och det planerades för insatser riktade specifikt mot vårdnadshavarna under placeringstiden. Enligt kammarrättens mening var det inte tillräckligt visat att samplaceringen var motiverad av och nödvändig för att tillgodose barnens egna vårdbehov. Någon ersättning kunde inte beviljas kommunen.

Kammarrätten i Göteborg avslog samma dag i mål nr 6304 – 6305-21 även Ronnebys kommuns överklagande av Förvaltningsrättens i Göteborgs dom där kammarrätten kom till samma slutsats med samma motivering. Rätten fann att kommunen inte hade rätt till ersättning enligt 15 § asylersättningsförordningen för vård föräldrarnas vårdkostnader under denna ersättningsperiod.