EU-domstolen har i mål C-819/25 PPU [Gonrieh] beslutat följande:

Artikel 13.1 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening, jämförd med artiklarna 2, 4, 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

ska tolkas på följande sätt:

En medlemsstat som har beviljat en tredjelandsmedborgare visering för familjeåterförening med förbehåll för kontroll av hans eller hennes identitet och äktheten av de handlingar som bifogats ansökan om visering, vilken ingetts på distans, och en sådan kontroll kräver personlig inställelse vid en av medlemsstatens diplomatiska eller konsulära beskickningar, är inte skyldig att föranstalta och ombesörja förflyttning av den berörda personen till den aktuella platsen, i en situation där det är omöjligt för den berörda personen att ta sig dit. Medlemsstaten är i en sådan situation inte heller skyldig att kontakta ett eller flera länder för att underlätta denna förflyttning.