EU-domstolen beslutar att

1)      Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den härledda uppehållsrätt som en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare har med stöd av den bestämmelsen följer direkt av unionsrätten, vilket innebär att ett uppehållstillstånd som utfärdats på den grunden av de behöriga nationella myndigheterna inte utgör en handling som medför rättigheter.

2)      Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den härledda uppehållsrätt som en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare har med stöd av den bestämmelsen inte uppkommer vid den tidpunkt då ansökan om erkännande av en sådan uppehållsrätt lämnas in, utan från den tidpunkt då beroendeförhållandet mellan tredjelandsmedborgaren och unionsmedborgaren uppkommer.

3)      Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken erkännande av den härledda uppehållsrätt som en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare har med stöd av den bestämmelsen, villkoras av att tredjelandsmedborgaren i efterhand måste få en visering utfärdad i det tredjelandet.