EU-domstolen beslutar att

Artikel 3.2 andra stycket i Dublinförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat)

ska tolkas på följande sätt:

Enbart den omständigheten att den medlemsstat som anses vara ansvarig enligt de i kapitel III i förordningen angivna kriterierna ensidigt har beslutat att tillfälligt inte överta eller återta asylsökande är inte tillräcklig för att det ska kunna slås fast att det i denna medlemsstat finns sådana systembrister i asylförfarandet och i mottagningsvillkoren för asylsökande som medför en risk för omänsklig eller förnedrande behandling, i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

För att det ska kunna slås fast att sådana systembrister föreligger krävs att det görs en bedömning av samtliga relevanta omständigheter på grundval av objektiva, trovärdiga, precisa och korrekt uppdaterade uppgifter.