EU-domstolens dom den 12 september 2024 mål C-63/23

EU-domstolen beslutar att

1) Artikel 15.3 andra meningen i familjeåterföreningsdirektivet (direktiv 2003/86/EG)

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det inte föreskrivs en skyldighet för den behöriga nationella myndigheten att, på grundval av ”särskilt ömmande fall”, i den mening som avses i denna bestämmelse, utfärda ett eget uppehållstillstånd till en referenspersons familjemedlemmar när dessa har förlorat sitt uppehållstillstånd av skäl som de inte råder över eller när familjemedlemmarna omfattar underåriga barn.

2) Artikel 17 i familjeåterföreningsdirektivet

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken den behöriga nationella myndigheten får anta ett beslut om avslag på en ansökan om förnyelse av ett uppehållstillstånd som utfärdats till en referenspersons familjemedlemmar, utan att först ha gjort en individuell prövning av deras situation och utan att ha hört dem. Om detta beslut avser ett underårigt barn ankommer det på medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att ge detta barn en verklig och faktisk möjlighet att yttra sig i förhållande till barnets ålder eller mognad.

Huvuddokument:

Sökhjälp Öppnas i nytt fönster.
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
EU-domstolen
Beslutsdatum:
2024-09-12
Dokumentnr:
48769
 
Referens:
Migrationsverket, EU-domstolen,
EU-domstolens dom den 12 september 2024 mål C-63/23,
2024-09-12
 

Ämnesord:

Praxis, Internationella avgöranden

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Anknytning till förälder, Anknytning till make/maka/sambo, Anknytningsperson, Praxis, Utredningsansvar, Barn, Barnets bästa, EU-domstolen, Familjeåterförening, Familjeåterföreningsdirektivet, Fortsatt uppehållstillstånd, Internationella avgöranden, Anknytning, Utredningsskyldighet, Referensperson, Förlängning

Tema:
Anknytning

Underkategori:
Fortsatt uppehållstillstånd