Dom om statlig ersättning för extraordinära utbildnings­kostnader för beviljande av bygglov samt lokal- och städkostnader.

Bakgrund
Migrationsverket överklagade Förvaltningsrätten i Linköpings dom från den 9 oktober 2020 i mål nr 5397-19.

Förvaltningsrätten hade upphävt Migrationsverket beslut enligt 5 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättnings­förordningen) och återförvisat målet till Migrationsverket för fortsatt handläggning och beslut i enlighet med skälen i domen. Ansökan avsåg kostnader för beviljande av bygglov, städ- och lokalkostnader.

Förvaltningsrätten ansåg att kostnaderna för extra skollokaler kan utgöra extraordinära kostnader och att ändringen av lydelsen i 2017 års förordning jämfört med 2002 års förordning inte medförde en annan bedömning. Förvaltningsrätten ansåg att Migrationsverket inte haft fog för sitt beslut att avslå kommunens ansökan på den grunden att lokalkostnader inte ersätts särskilt.

Eftersom kommunen bifogat en elevförteckning ansåg förvaltningsrätten att Migrationsverket inte heller haft fog för att avslå ansökan på den grund att kommunen inte visat att kostnaderna hade koppling till specifika individer, men eftersom individförteckning inkommit först i samband med överklagandet ankom det på Migrationsverket som första instans att pröva frågorna i denna del.

Kammarrätten i Jönköping
Kammarrätten i Jönköping instämde den 27 maj 2021 i mål nr 3459-20 i förvaltningsrättens bedömning att Migrationsverket saknat fog, på i beslutet angivna grunder, avslå kommunens ansökan.

Kammarrätten ansåg att den nya ordalydelsen i 2017 års asylersättnings­förordning inte medförde någon avgörande skillnad mot vad som tidigare ansetts gällt. Det fanns enligt kammarrätten inte något som gav stöd för att lagstiftaren avsett att prövningen av extraordinära kostnader enligt bestämmelsen skulle vara mer inskränkt än tidigare eller att den nya lydelsen skulle medföra en annan innebörd (jfr Kammarrätten i Sundsvalls avgörande den 24 mars 2021, mål nr 1805–1807-20). Att regeringen i promemorian av den 21 juni 2016 – ”Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga” uttalade att systemet behövde förenklas eller att schablonersättningen i vissa fall skulle bli något högre medförde inte någon annan bedömning. Kostnader för lokaler kunde alltjämt utgöra extraordinära kostnader för utbildning.

Kammarrätten noterade att sådana kostnader som städning av lokaler, vaktmästare och mobiltelefoner har tidigare bedömts utgöra extraordinära kostnader (jfr Kammarrätten i Göteborgs avgörande den 8 juli 2004, mål nr 3896-03).

Kammarrätten instämde, mot denna bakgrund, i förvaltningsrättens bedömning att Migrationsverket saknat fog för att, på i beslutet angivna grunder, avslå kommunens ansökan. Vad Migrationsverket anförde utgjorde inte skäl till annat ställningstagande och överklagandet avslogs.

Högsta förvaltningsdomstolen
Migrationsverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.

HFD meddelade den 7 april 202 i mål nr 3291-21 prövningstillstånd enligt 36 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) för att pröva om Migrationsverket hade haft ställning som motpart och därmed talerätt. HFD bedömde den 11 oktober 2022 att Migrationsverket skulle anses ha ställning som motpart och talerätt i mål som rör statlig ersättning, se HFD 2022 ref. 37.

HFD beviljade dock inte prövningstillstånd gällande frågan om hur bestämmelserna i 5 § asylersättningsförordningen skulle tolkas. Kammarrätten i Jönköpings avgörande i mål nr 3459-20 har därmed vunnit laga kraft.

Se även HFD 2023 ref. 34 gällande frågan om hur bestämmelserna i 5 § asylersättningsförordningen ska tolkas.