Dom om statlig ersättning för vård i annat hem än barnets eget enligt socialtjänstlagen vid brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

Bakgrund

Migrationsverket överklagade Förvaltningsrätten i Linköpings dom 25 april 2019 i mål nr 6859-18 att bifalla Växjö kommuns överklagande i ett ärende gällande ersättning för faktiska kostnader enligt 29 a § förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser av vissa utlänningar (NyErsF) för vård enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) av ett ensamkommande barn.

Förvaltningsrätten hade instämt i kommunens bedömning att skäl enligt 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) förelåg då barnet som mycket liten skickades ut på flykt och alltså har övergivits av sina föräldrar. Hans omfattande behov av vård, och därmed placering i ett förstärkt konsulentstött familjehem, uppgavs bero på de trauman han som litet barn utsatts för genom att ha övergivits och flytt ensam i människosmugglares våld genom världen. Hans föräldrar ansågs av kommunen ha brustit i sin omsorg genom att skicka honom ensam på flykt under svåra missförhållanden där brist på mat och grundläggande trygghet råder i allra högsta grad. Han har bevittnat och utsatts för allvarligt våld och trauma under denna resa och kommit till ett land som är främmande för honom och där han saknar anknytning till någon.

Migrationsverket ifrågasatte förvaltningsrättens avgörande som grundade sig på omständigheter i barnets hemland och under flykten till Sverige. Eftersom samtliga ensamkommande barn i viss mån har övergivits av sina föräldrar, befunnit sig på resa till Sverige och anlänt till Sverige ensamma skulle ett sådant resonemang innebära att Migrationsverket måste ersätta faktiska kostnader utöver schablonersättningen i mycket större utsträckning. Ersättning bygger på en schablonersättning för ensamkommande barn, och inte faktiska kostnader för alla ensamkommande barn. Om detta är omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut om vård enligt 2 § LVU så torde det innebära att alla ensamkommande barn har ett vårdbehov som motsvarar vad som avses i den paragrafen. Det är oklart om bestämmelsen avser det aktuella hemmet i Sverige eller om den avser det hem som fanns i hemlandet. Verket ansåg att ”hemmet” bör avse det hem där den unge stadigvarande vistas för vård och fostran i Sverige. För det fall det är föräldrahemmet i hemlandet som ska ligga till grund för vården enligt 2 § LVU så ansåg verket att socialtjänsten inte har styrkt att föräldrarna brustit i omsorgen och att samtyckesfrågan inte utretts tillräckligt.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten i Jönköping meddelade prövningstillstånd, men avslog Migrationsverkets överklagande den 20 september 2019 i mål nr 1675-19.

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning.

Högsta förvaltningsdomstolen

Migrationsverket överklagade kammarrättens dom till Högsta domstolen, men beviljades inte prövningstillstånd i mål nr 5271-19 så kammarrättens avgörande står fast.