Domar om statlig ersättning för vård i annat hem än barnets eget enligt socialtjänstlagen

Bakgrund

Migrationsverket överklagade Förvaltningsrätten i Umeås dom att bevilja Älvsbyns kommun ersättning enligt 15 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) för kostnader för bl.a. kläder och en resväska beviljats enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL.

Förvaltningsrätten hade genom dom nekat kommunen ersättning för uppsägningstiden av boendet. Migrationsverket hade dessförinnan genom beslut beviljat kommunen ersättning för utbetald omkostnadsersättning till familjehemmet.

Kammarrätten i Sundsvall

Kammarrätten i Sundsvall biföll överklagandet den 26 november 2020 i mål nr 3548-19. Rätten ändrade förvaltningsrättens dom och fastställde Migrationsverkets beslut.

Rätten konstaterade att barnet omfattades av 1 första stycket lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Eftersom barnet omfattades av 1 § LMA hade barnet inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL eller så kallat nödbistånd enligt 4 kap. 3 § SoL (utifrån rättsfallet HFD 2017 ref. 33).

Barnets behov av kläder och resväska kunde istället tillgodoses av Migrationsverket genom bistånd enligt LMA i form av dagersersättning och särskilt bidrag. Rätten ansåg att kostnader som kan ersättas genom bistånd enligt LMA inte kan samtidigt utgöra kostnader för vård. Rätt till statlig ersättning enligt 15 § asylersättningsförordningen för dessa kostnader saknades därmed.

Ytterligare avgörande från Kammarrätten i Sundsvall

Se även Kammarrätten i Sundsvalls avgörande från samma datum i mål nr 3549-19 där kammarrätten kom till samma slutsats med samma motivering. Rätten fann att kostnader för kläder inte kunde ersättas Älvsbyns kommun som vårdkostnader enligt 15 § asylersättningsförordningen.