Sammanfattning av EU-domstolens dom den 10 juni 2021 i mål C-921-19 (L H)

Artikel 40.2 asylprocedurdirektivet (2013/32/EU) medför inte att en handling som inges till stöd för en efterföljande ansökan automatiskt inte ska anses som ”nya fakta eller uppgifter” när handlingens äkthet inte kan styrkas eller när dess ursprung inte kan kontrolleras objektivt.

Bedömningen av bevisning i en ansökan om internationellt skydd kan inte variera beroende på om det är fråga om en första ansökan eller en efterföljande ansökan. Medlemsstaten är skyldig att samarbeta med den sökande för att bedöma relevanta uppgifter i en efterföljande ansökan när sökanden har ingett handlingar vars äkthet inte kan styrkas.

L H hade fått avslag på sin asylansökan. Han lämnade in en efterföljande ansökan enligt artikel 40 i asylprocedurdirektivet och ingav då vissa handlingar. Nederländska myndigheter  avvisade denna ansökan på den grunden att handlingarnas äkthet inte kunde verifieras. Frågan var om artikel 40.2 kunde tolkas så att en efterföljande ansökan inte kan anses som ”ny fakta eller uppgift” när en handlings äkthet inte kan verifieras.[1]

EU-domstolen konstaterar att det i direktivet inte görs någon åtskillnad mellan en första ansökan om skydd och en efterföljande ansökan när det gäller vilken typ av fakta eller uppgifter som kan styrka att den sökande uppfyller kraven för internationellt skydd. Bedömningen av de fakta och omständigheter ska därför i bägge fall göras utifrån artikel 4 i skyddsgrundsdirektivet (2011/95/EU). I artikel 4.3 b i skyddsgrundsdirektivet anges att det ska göras en individuell bedömning av ansökan, där de relevanta handlingar som sökanden har lämnat in ska beaktas, utan att det krävs att handlingarnas äkthet nödvändigtvis har styrkts. De handlingar som inges ska anses utgöra faktorer som ska beaktas. Den omständigheten att det inte är möjligt att styrka en handlings äkthet kan inte i sig motivera att den undantas från den fullständiga prövning som myndigheteran måste göra (jfr artikel 31 i asylprocedurdirektivet)
(p. 40, 42 och 44 i domen).

Den omständigheten att en handlings äkthet i en efterföljande ansökan inte kan styrkas medför inte att ansökan inte kan tas upp till sakprövning utan att det görs någon prövning av huruvida handlingen utgör ett nytt faktum eller en ny uppgift (p. 45).

Artikel 40.2 medför inte att en handling som inges till stöd för en efterföljande ansökan automatiskt inte ska anses som ”nya fakta eller uppgifter” när handlingens äkthet inte kan styrkas eller när dess ursprung inte kan kontrolleras objektivt (p. 54).

Den andra frågan var om bedömningen av bevisning kan variera beroende på om det är en första ansökan eller om det är en efterföljande ansökan.

Som konstaterats i p. 40 i domen ska bedömningen av fakta och omständigheter i en efterföljande ansökan göras utifrån artikel 4 i skyddsgrundsdirektivet. Att det görs en preliminär prövning i en efterföljande ansökan enligt artikel 41.1 i asylprocedurdirektivet motiverar inte att bedömningen av fakta eller uppgifter, inom ramen för denna preliminära prövning inte görs i enlighet med artikel 10.3 a i direktivet eller artikel 4 skyddsgrundsdirektivet. För att en ingiven handling ska kunna leda till en prövning i sak enligt artikel 40.3 krävs det inte att den nya handlingen ger tillräckligt stöd för den efterföljande ansökan, utan det räcker att handlingen på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter att få internationellt skydd (p. 58, 59, 62).

Bedömningen av bevisning i en ansökan om internationellt skydd kan inte variera beroende på om det är fråga om en första ansökan eller en efterföljande ansökan. Vidare är medlemsstaten skyldig att samarbeta med en sökande för att bedöma relevanta uppgifter i en efterföljande ansökan när sökanden har ingett handlingar vars äkthet inte kan styrkas (p. 63).

 

 

 


[1] ”Fakta och uppgifter” är direktivets formulering, i engelsk version ”facts and elements”.

Huvuddokument:

Sökhjälp Öppnas i nytt fönster.
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
EU-domstolen
Beslutsdatum:
2021-06-10
Dokumentnr:
45661
 
Referens:
Migrationsverket, EU-domstolen,
Sammanfattning av EU-domstolens dom den 10 juni 2021 i mål C-921-19 (L H),
2021-06-10
 

Ämnesord:

Praxis, Internationella avgöranden

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Asylprocedurdirektivet, Praxis, Bevisvärdering, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Bevisvärde, Nya omständigheter, Utredningsskyldighet, Verkställighetsärende, Efterföljande ansökan

Tema:
Processuella frågor

Underkategori:
Utredningsskyldighet

Tema:
Verkställighetshinder

Underkategori:
Nya omständigheter