I domen, som även rör åldersbedömning och dess rättsverkan, behandlas anvisningskommunens rätt till dygnsschablon enligt 8 § asylersättningsförordningen när en asylsökandes ålder bestämts till 18 år eller äldre. Sedan det vid åldersbedömning konstaterats att den asylsökande var 18 år eller äldre vid den ansökta perioden saknar kommunen rätt till ersättning enligt 8 § asylersättningsförordningen från och med dagen då dennes ålder skrevs upp. Att Migrationsverket inte har kommunicerat åldersbedömningen med kommunen påverkar, enligt kammarrätten, inte bedömningen eftersom det saknas lagstöd för begärd ersättning. Inte heller är den asylsökande ett ensamkommande barn enligt 1 b § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande, LMA, och ansvaret för att ordna med boende tillfaller inte längre kommunen utan Migrationsverket enligt 2-3 §§ LMA.

Enligt ovan övergår således ansvaret från kommunen från och med dagen för den ändrade åldern. Kammarrätten noterar svårigheterna detta medför i praktiken och att kommunerna i dessa situationer i många fall kan komma att stå för boendekostnader som egentligen åligger Migrationsverket utan att ha rätt till ersättning för dessa kostnader enligt asylersättningsförordningen. Kammarrätten menar dock att det saknas lagstöd för att bevilja ersättning till kommunen i dessa fall och noterar att ersättningssystemet i 2017 års asylersättningsförordning är baserat på schabloner och därmed inte heller är konstruerat för att ersätta varje enskild kostnad som kommunen har.

Liknande dom (liknande omständigheter och resonemang):
Kammarrätten i Jönköpings dom den 24 augusti 2018 i mål nr 1091-18, 1092-18, 1093-18, 1095-18, 1096—1099-18, 1100-18, 1101-18, 1102-18, 1103-18, 1104-18, 1105-18, 1106-18