Se mål nr 1591-19 i bilaga.

Dom om statlig ersättning för vård i annat hem än barnets eget enligt socialtjänstlagen.

Bakgrund
Lunds kommun överklagade Förvaltningsrätten i Linköpings dom enligt 29 a § förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar (NyErsF) gällande statlig ersättning för vård bedriven enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Enligt förvaltningsrätten hade inte kommunen gjort sannolikt att omständigheterna som legat till grund för beslutet om vård varit sådana som avses i 2 eller 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och förvaltningsrätten avslog därmed kommunens överklagande.

Kammarrätten i Jönköping
Kammarrätten i Jönköping avslog överklagandet den 20 april 2020 i mål nr 1974-19 och fastställde förvaltningsrättens dom.

Av Kammarrätten i Jönköpings avgörande framgår följande.

Det ankommer inte på Migrationsverket eller, i förlängningen, de allmänna förvaltningsdomstolarna att överpröva en kommuns beslut om vård som sådant i ett ärende eller mål av aktuellt slag. En nödvändig gränsdragning måste emellertid, enligt rätten, göras mellan sådana omständigheter som avses i 2 och 3 § LVU och andra omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut om vård (jfr kammarrättens dom den 20 september 2019 i mål nr 1675-19). Det kan dock inte fordras att en kommun inkommer med en fullständig utredning. En kommun måste däremot redogöra för vilka omständigheter som har legat till grund för bedömningen av vårdbehovet med en viss konkretion och vilken bestämmelse i LVU vård-behovet anses hänförligt till samt komma in med tillräcklig information i fråga om vårdbehovet kvarstår under den sökta perioden. Hänsyn måste dock tas till att vårdbehovet kan bli mindre framträdande ju längre tid vården ges den unge. För att en kommun ska ha rätt till ersättning krävs att den unge har ett vårdbehov enligt LVU. Högsta förvaltningsdomstolen har genom rättsfallet RÅ 2010 ref. 24 klargjort att LVU inte kan aktualiseras när ett beteende närmast är att betrakta som ett symptom på en psykisk störning.

Detta innebär enligt rätten att den utredning som en kommun lägger fram i sådant mål behöver innehålla uppgifter som tydliggör att förhållandena inte är sådana att LVU inte skulle kunna bli tillämplig med anledning av att beteendet är ett uttryck för den unges psykiska besvär.

I det aktuella fallet hade den vården gällde avvikit från sin placering, hjälpt en annan ungdom att fuska på ett drogtest samt haft ett dåligt psykiskt mående.

Kammarrätten avslog överklagandet och instämde därmed i förvaltningsrättens bedömning att kommunen inte gjort sannolikt att omständigheterna som har legat till grund för beslutet om vård av barnet har varit sådana som avses i LVU.

Avgörande från Kammarrätten i Jönköpings i liknande mål
Se även Kammarrätten i Jönköpings avgörande från samma dag i mål nr 1591-19 där rätten ansåg att kommunen lämnat tillräcklig information i målet för bedömningen att två barns vårdbehov kunde anses motsvara sådana omständigheter som avses LVU, men avslog kommunens överklagande i övrigt.