Dom om statlig ersättning för vård i annat hem än barnets eget enligt socialtjänstlagen.

Bakgrund
Migrationsverket överklagade Förvaltningsrätten i Umeås dom enligt 7 § förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) att bevilja Kramfors kommun ersättning som omkostnadsersättning beviljat enligt utbetalningar enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, för kostnader för bland annat mat och boende, basutrustning, cykel för asylsökande ensamkommande barn boende i Migrationsverkets anläggningsboende (ABO) med asylsökande släktningar. Avdrag hade gjorts utifrån maten i anläggningsboendet som bekostades av Migrationsverket.

Förvaltningsrätten hade dock nekat kommunen ersättning för kostnader för busskort och pyssel då dessa kostnader ansågs av förvaltningsrätten ingå som en del av den schabloniserade omkostnadsersättning som betalas ut till familjehemmen.

Kammarrätten i Sundsvall
Kammarrätten i Sundsvall biföll överklagandet den 6 september 2019 i mål nr 1679 – 1680-18. Rätten ändrade förvaltningsrättens dom och fastställde Migrationsverkets beslut.

Rätten konstaterade att barnen omfattades av 1 första stycket lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) samt att barnen var boende hos släktingar i Migrationsverkets förläggning där släktingarna själva var asylansökande. Vidare, av kommunens ansökan framgick att barnen bodde på verkets anläggningsboende och inte i familjehem.

Barnen var därmed inte placerade i annat hem än barnet eget med stöd av socialtjänstlagen. Att medel betalats ut gode mannen ger inte stöd för att för att barnen varit placerade i familjehem. Rätt till statlig ersättning enligt 7 § asylersättningsförordningen saknades.