Domen handlar om att rätt till bistånd enligt LMA upphört efter att tidsfrist för frivillig avresa löpt trots att sökande uppgett att försökt ordna resehandling.

Migrationsverket beslutade att A inte längre hade rätt till bistånd då tidsfristen för frivillig avresa löpt ut och det inte fanns något som talar för att det är uppenbart oskäligt att avslå hans rätt till bistånd.

Förvaltningsrätten i Malmö avslog överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg avslog överklagandet. A angav som skäl för överklagandet att han redan före hans tidsfrist för att frivilligt lämna landet löpte ut försökte skaffa en resehandling men lyckades inte med det. Kammarrätten konstaterade att A inte lämnat någon närmare redogörelse för sitt besök på hemlandsambassaden eller varför ambassaden inte hade möjlighet att hjälpa honom. Det fanns inte heller någon dokumentation som visar vilka kontakter han haft med ambassaden eller vilken information han fått från denna. Det är den enskildes ansvar att på alla sätt medverka för att ett beslut om utvisning ska kunna verkställas. Detta innefattar en långtgående skyldighet att på egen hand försöka få en resehandling och lämna landet. Eftersom det finns oklarheter vilka åtgärder A vidtagit för att få en resehandling är det inte visat att han har medverkat fullt ut för att beslutet om utvisning ska kunna verkställas. Vidare bedöms inte en svår ekonomisk situation kunna jämföras med sådana starka skäl som krävs för rätt till bistånd. Det kan därför inte anses vara uppenbart oskäligt att inte bevilja honom bistånd.