Artikel 15 i rörlighetsdirektivet 2004/38 ska tolkas så, att den är tillämplig på ett beslut om avlägsnande av en tredjelandsmedborgare med hänvisning till att vederbörande inte längre har uppehållsrätt, då en tredjelandsmedborgare har ingått äktenskap med en unionsmedborgare som utövade sin rätt till fri rörlighet genom att bege sig till och tillsammans med tredjelandsmedborgaren uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten, men där unionsmedborgaren därefter har återvänt till den stat där han/hon är medborgare i.

De relevanta garantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 direktivet är tillämpliga när ett sådant beslut om avlägsnande fattas och att beslutet inte under några omständigheter kan förenas med ett återreseförbud.

Bakgrund

Målet rörde tredjelandsmedborgare N. Chenchooliah som hade haft uppehållsrätt i Irland på grund av giftermål med en portugisisk medborgare som utövade fri rörlighet där. Denne återvände sedan till Portugal och det inleddes ett förfarande om utvisning av Chenchooliah enligt nationell rätt. Hon hade inte bibehållen uppehållsrätt. Frågan var om hon, som familjemedlem till en unionsmedborgare som har återvänt till hemlandet, och därmed inte längre utövar sin rätt till fri rörlighet i Irland, fortsätter att omfattas av tillämpningsområdet för rörlighetsdirektivet (2004/38) i egenskap av ”förmånstagare”. I så fall ska proceduren för avlägsnande ske i enlighet med rörlighetsdirektivet, och inte nationell rätt. Bl.a. kan återreseförbud inte meddelas. 

EU-domstolens dom

EU-domstolen konstaterar att Chenchooliah inte längre uppfyllde kraven på uppehållsrätt enligt artikel 3.1 rörlighetsdirektivet, eftersom hon stannat kvar på Irland när maken återvände till Portugal och därmed inte ansluter sig eller följer med honom (p. 60-63 i domen). Hon omfattades heller inte av bibehållen uppehållsrätt enligt artikel 12 eller 13. Tidigare praxis i C-127/08 (Metock m.fl.) om att uppehållsrätt för familjemedlemmar endast kan begränsas med iakttagande av artiklarna 27 och 35, var därför inte tillämplig i detta mål (p. 64-67).

Domstolen konstaterar vidare att beslut om avlägsnande i detta fall fattas på andra grunder än allmän ordning , säkerhet eller hälsa, och då måste beslutet fattas med iakttagande av de krav som ställs i artikel 15. I denna bestämmelse anges den ordning som ska gälla när uppehållsrätt enligt artikel 6 eller 7 för en unionsmedborgare eller dennes familjemedlemmar upphör att gälla därför att de inte uppfyller kraven för uppehållsrätt (p. 74, 77).

Tolkning av artikel 15, 30 och 31

I artikel 15.1 anges att de garantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 ska tillämpas ”på motsvarande sätt”. EU-domstolen uttalar att med detta menas att artiklarna endast är tillämpliga om de, i förekommande fall efter nödvändiga justeringar, kan tillämpas på beslut som fattas av andra skäl än av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Artikel 30.2, artikel 31.2 tredje strecksatsen eller 31.4. ska dock vara strikt begränsade till beslut om avlägsnande av hänsyn till allmän ordning , säkerhet eller hälsa och de ska inte tillämpas på beslut om avlägsnande som avses i artikel 15, (p. 80-83).

Domstolen uttalar sig vidare om hur de bestämmelser i artikel 30 och 31 som är tillämpliga i samband med artikel 15 ska tolkas. Vid rätten till domstolsprövning i artikel 31.1 ska processuella regler som (enligt nationell rätt) gäller bl.a. uppfylla de krav som följer av rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i EU-stadgan, eftersom det gäller tillämpning av unionsrätten. Domstolsprövningen ska också göra det möjligt att granska beslutets laglighet samt de uppgifter och omständigheter som ligger till grund för det samt att beslutet inte är oproportionerligt (p. 84, 85).

Då det i artikel 15.1 anges att artiklarna 30 och 31 i direktivet ska tillämpas på motsvarande sätt, är bl. a. artiklarna 27 och 28 inte tillämpliga då ett beslut fattas enligt artikel 15. Dessa är endast tillämpliga om personen har uppehållsrätt (jfr C-127/08, Metock m.fl., p. 95).

Slutligen framgår av artikel 15.3 att beslut om avlägsnande inte får förenas med ett återreseförbud (p. 88).

Artikel 15 i rörlighetsdirektivet 2004/38 ska tolkas så, att den är tillämplig på ett beslut om avlägsnande av en tredjelandsmedborgare med hänvisning till att vederbörande inte längre har uppehållsrätt, då en tredjelandsmedborgare har ingått äktenskap med en unionsmedborgare, som utövade sin rätt till fri rörlighet genom att bege sig till och tillsammans med tredjelandsmedborgaren uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten, men där unionsmedborgaren därefter har återvänt till den stat där han/hon är medborgare i. De relevanta garantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 direktivet är tillämpliga när ett sådant beslut om avlägsnande fattas och att beslutet inte under några omständigheter kan förenas med ett återreseförbud.