Artikel 2.f jämförd med artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet ska tolkas så att en person som var yngre än 18 år då han/hon reste in och ansökte om asyl, men som under förfarandet fyller 18 år och därefter beviljas flyktingstatus ska anses vara en ”underårig utan medföljande vuxen” i den bestämmelsens mening.

För att föräldrar till ett sådant barn ska ha rätt till familjeåterförening enligt artikel 10.3 a i direktivet ska de ansöka om familjeåterförening inom tre månader efter att den underårige har beviljats flyktingstatus.

Målet rörde definitionen av begreppet ”underårig utan medföljande vuxen” enligt artikel 2.f familjeåterföreningsdirektivet (2003/86/EG) och om rätten till familjeåterförening som en sådan person har enligt artikel 10.3 a samma direktiv. Enligt denna bestämmelse har en underårig utan medföljande vuxen och som är flykting rätt till familjeåterförening med släktingar i rakt uppstigande led utan de villkor som anges i artikel 4.2 a. Enligt denna bestämmelse som gäller en vuxen referensperson krävs bl.a. att familjemedlemmar som är föräldrar måste vara beroende av referenspersonen.

I det aktuella fallet ansökte föräldrarna uppehållstillstånd för familjeåterförening på en flicka som hade fyllt 18 år. Flickan hade ensam hade kommit till Nederländerna och beviljats uppehållstillstånd efter att hon hade fyllt 18 år.

EU-domstolen konstaterar att artikel 10.3 a i direktivet är tvingande och att det inte finns något utrymme för skönsmässig bedömning (p. 43 i domen). När det gäller vilken tidpunkt som ska utgöra utgångspunkt vid bedömningen av om en person är underårig, finner EU-domstolen att det inte kan vara beroende av när personen beviljas flyktingstatus. Det skulle innebära att rätten till familjeåterförening skulle bli beroende av myndigheternas handläggningstid och att två jämnåriga flyktingar skulle riskeras att bli behandlade på olika sätt beroende på hur lång tid det tar att handlägga ansökningarna. Dessutom skulle det skada rättssäkerheten om en underårig inte kunde förutsäga om det skulle ges rätt till familjeåterförening (p. 55, 56 och 59).

I stället ska den avgörande tidpunkten för en flyktings ålder vara när ansökan om internationellt skydd lämnas in (p. 60). Däremot uttalar EU-domstolen att det skulle vara oförenligt med syftet i artikel 10.3 a om en flykting som blivit myndig under förfarandets gång kunde åberopa bestämmelsen utan någon som helst begränsning i tiden för att beviljas familjeåterförening. Ansökan om familjeåterförening måste göras inom en rimlig tid och då bör tremånadersfristen i artikel 12.1 tredje stycket vara vägledande . Det innebär att en ansökan om familjeåterförening ska lämnas in inom tre månader efter att den underårige har beviljats flyktingstatus (p. 61).

Artikel 2.f jämförd med artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet ska tolkas så att en person som var yngre än 18 år då han/hon reste in och ansökte om asyl, men som under förfarandet fyller 18 år och därefter beviljas flyktingstatus ska anses vara en ”underårig utan medföljande vuxen” i den bestämmelsens mening.

1 Enligt denna bestämmelse får medlemsstaterna kräva att en flykting uppfyller försörjningskrav om ansökan om familjeåterförening inte görs in inom tre månader från det att flyktingstatus beviljas.