Enligt artikel 12.1 i direktivet om varaktigt bosatta (1) får beslut om utvisning av en varaktigt bosatt person ske endast om han/hon utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet. Innan det fattas beslut om utvisning ska enligt artikel 12.3 beaktas hur länge bosättningen i medlemsstaten har varat, personens ålder, följderna för personen och dennes familjemedlemmar och banden med ursprungslandet eller avsaknaden av band med ursprungslandet.
I det aktuella målet hade W. López Pastuzano dömts till fängelsestraff på tolv respektive tre månader. Därefter återkallades statusen som varaktigt bosatt och han utvisades. Utvisningen var en följd av domen om fängelsestraff. Den bestämmelse i spansk lag som implementerar direktivets artikel 12 tillämpas inte på utvisningsbeslut av varaktigt bosatta som fattats på grund av att de dömts till fängelsestraff.
EU-domstolen konstaterar att artikel 12.1 och 3 i direktivet gäller oavsett om ett utvisningsbeslut fattas till följd av en fällande brottmålsdom eller om det fattas på en annan grund. Ett beslut om utvisning kan inte fattas endast av den anledningen att personen har dömts till ett fängelsestraff på mer än ett år. Personen måste utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Det måste ske en bedömning i det enskilda fallet av de omständigheter som anges i artikel 12.3.
Artikel 12 utgör alltså hinder för nationell lagstiftning som inte föreskriver att villkoren för skydd mot utvisning av en person med status som varaktigt bosatt ska tillämpas på samtliga administrativa beslut om utvisning oberoende av åtgärdens art eller rättsliga form.
(1)Direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Kriminalitet, Praxis, Tredjelandsmedborgare, Utvisning, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Varaktigt bosatta
Tema:
Varaktigt bosatta
Underkategori:
Utvisning