Uppehållstillstånd kan vägras då två makar samtidigt söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till samme make.

Bakgrund och frågan i målet

En syrisk man hade beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Sedan ansökte samtidigt två kvinnor, som bägge var gifta med honom, tillsammans med sina respektive minderåriga barn om uppehållstillstånd utifrån på anknytning till honom. I ansökningarna framkom att de bägge kvinnorna och den gemensamme maken hade för avsikt att leva tillsammans i Sverige. Kvinnorna hade lämnat samtycke till att barnen bosatte sig hos maken/fadern i Sverige. Migrationsverket beviljade barnen uppehållstillstånd men avslog kvinnornas ansökningar.

Frågan var om det fanns förutsättningar för att vägra kvinnorna uppehållstillstånd på grund av att anknytningspersonen redan var gift.

Migrationsöverdomstolens bedömning

a) Migrationsöverdomstolen finner att uppehållstillstånd får vägras i den aktuella situationen

Migrationsöverdomstolen konstaterar först att 5 kap. 17 b § UtlL inte är tillämplig på situationen i målet. Frågan var då om uppehållstillstånd får vägras med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 2 UtlL.[1]

Domstolen noterar att intresset av att förhindra månggifte är skyddat i den svenska rättsordningen genom dels förbudet mot tvegifte i 2 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kriminaliseringen av tvegifte i 7 kap. 1 § brottsbalken. Intresset av att förhindra månggifte kommer också till starkt uttryck i familjeåterföreningsdirektivet. Utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd för fler än en make/sambo i ett polygamt hushåll är mot denna bakgrund redan i utgångsläget begränsat.

Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att den situation som anges i förarbetena när det skulle kunna vara aktuellt att inte vägra uppehållstillstånd, d.v.s. att den sökande eller anknytningspersonen inte kan få äktenskapskillnad av praktiska hinder, men där avsikten är att endast leva med en make, inte är aktuell i det förevarande målet. Detta därför att bägge de sökande makorna samt maken hade för avsikt att leva tillsammans i Sverige. Situationen var i stället mycket närliggande den som är avsedd att träffas av det förbud mot att bevilja uppehållstillstånd som finns i 5 kap. 17 b § UtlL och art. 4.4 första stycket familjeåterföreningsdirektivet. Den enda skillnaden är att båda makarnas ansökningar nu blir prövade samtidigt i stället för att den ena makans ansökan prövas först efter att den andra makan har bosatt sig med anknytningspersonen. Om uppehållstillstånd skulle beviljas i den aktuella situationen innebär det att förbudet i 5 kap. 17 b § UtlL mot uppehållstillstånd vid polygama äktenskap i princip blir verkningslöst. Migrationsöverdomstolen anser att detta med styrka talar för att bestämmelsen i 5 kap. 17 a § andra stycket 2 får användas för att vägra uppehållstillstånd i den aktuella situationen.  

b) Avvägningen enligt 5 kap. 17 a § tredje stycket och 1 kap. 10 § UtlL

De bägge kvinnorna hade kvar släktingar i Syrien. Migrationsöverdomstolen ansåg att det inte gick att bortse från det faktum att de hade medgett att barnen beviljades uppehållstillstånd på anknytning till sin far även om de själva inte beviljades uppehållstillstånd. Detta hade fått till följd att barnen fanns i Sverige tillsammans med sin far. Socialtjänsten i den aktuella kommunen hade funnit att det inte fanns behov av stödåtgärder från dess sida.

Mot bakgrund av att den aktuella situationen var mycket närliggande den som är avsedd att träffas av förbudet mot att bevilja uppehållstillstånd i 5 kap. 17 b § UtlL fann Migrationsöverdomstolen att samhällets intresse av att förhindra månggifte vägde tyngre än de berörda kvinnornas enskilda förhållanden. Eftersom barnen bodde med sin far i Sverige ansåg domstolen även att barnens bästa vägde mindre tungt än samhällsintresset av att förhindra månggifte.

c) Bedömningen enligt art. 8 Europakonventionen

Europakommissionen[2]har i ett mål om familjeåterförening funnit att ett intrång i rätten till familjeliv fick vika för Storbritanniens legitima intresse av att förbjuda polygami. Reglerna mot polygami ansågs nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till moral och andra personers fri- och rättigheter och utgjorde en inskränkning i rätten till familjeliv som var tillåten enligt art. 8 Europakonventionen. Europadomstolen har också i ett mål om religionsfrihet funnit att polygami var ett fall där statens inskränkningar var berättigade på grund av att den religiösa yttringen var oförenlig med Europakonventionens grundläggande principer.

Migrationsöverdomstolen fann med hänsyn till de ovan återgivna rättsfallen och med beaktande av att den svenska rättsordningen sedan lång tid tillbaka både förbjuder och straffbelägger polygami, att ett avslag på de aktuella kvinnornas ansökningar om uppehållstillstånd inte kunde anses strida mot artikel 8 Europakonventionen.

Domstolen upphävde migrationsdomstolens dom och fastställde Migrationsverkets beslut.