Det förligger hinder för verkställighet och mot att meddela återresförbud då en ansökan om uppehållstillstånd prövas enligt 12 kap.  19 § fjärde stycket . Migrationsverkets beslut om inhibition har i dessa fall inte någon självständig betydelse.

I samband med att Migrationsverket har avslagit sökandens ansökan om förlängning av uppehållstillstånd på grund av arbete, beslutade Migrationsverket om utvisning och om en tidsfrist på fyra veckor för sökanden att lämna landet. Efter att beslutet fått laga kraft ansökte sökanden på nytt om uppehållstillstånd och anförde skyddsskäl. Migrationsverket beslutade då i enlighet med 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen att tills vidare avbryta verkställigheten. När Migrationsverket senare prövade ansökan beslutade verket att inte bevilja uppehållstillstånd och upphävde samtidigt sitt beslut om inhibition.

Sökanden överklagade Migrationsverkets avslagsbeslut. Innan beslutet fått laga kraft beslutade verket om återreseförbud med stöd av 12 kap. 15 a § utlänningslagen.

Sökanden överklagade beslutet om återreseförbud.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att enligt 12 kap. 15 a § andra stycket utlänningslagen får ett återreseförbud inte meddelas om beslutet om avvisning eller utvisning inte får verkställas på grund av ett beslut om inhibition, en ansökan om uppehållstillstånd eller en ansökan om ny prövning eller om särskilda skäl talar mot att ett sådant beslut meddelas. Av 12 kap. 8 a § utlänningslagen framgår att förbud mot verkställighet som huvudregel gäller om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd som skyddsbehövande innan ansökan prövats och då avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft.

Frågan är hur regleringen i 12 kap. 8 a § utlänningslagen förhåller sig till bestämmelsen i 12 kap. 19 § fjärde stycket om att Migrationsverket ska pröva ansökan och besluta om inhibition i verkställighetsärendet.

Av förarbetena till 12 kap. 8 a § utlänningslagen framgår att avsikten med bestämmelsen varit att fullt ut genomföra asylprocedurdirektivets minimireglering i artikel 7.1 om rätten att stanna i landet under prövningen av en asylansökan i första instans. Bestämmelsen gavs dock en mer förmånlig utformning genom att det i 12 kap. 8 a § första stycket utlänningslagen som huvudregel föreskrivs att ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas innan asylansökan prövats och avslagits genom ett beslut som fått laga kraft. Av motsvarande skäl har regleringen i 12 kap. 19 § tredje stycket utlänningslagen införts vid beviljade av ny prövning.

Bestämmelsen om inhibition i 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen kan inte ses som en specialreglering enligt vilken rätten att stanna i landet under prövningen av en asylansökan i en situation som där avses endast skulle gälla till följd av Migrationsverkets beslut om inhibition.

Det som föreskrivs om verkställighetshinder i 12 kap. 8 a § utlänningslagen ska därför tillämpas då en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som skyddsbehövande och utlänningens ansökan tagits upp till prövning enligt 12 kap. 19 § fjärde stycket samma lag. Migrationsverkets beslut om inhibition enligt 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen har därmed inte någon självständig betydelse i den aktuella situationen för om ett beslut om avvisning eller utvisning får verkställas.