Fråga om ett vuxet barn har ett sådant särskilt beroende­förhållande till sin mor som beviljats flyktingstatus i Sverige, att uppehållstillstånd kan beviljas på grund av anknytning. Även fråga om annan särskild anknytning till Sverige och om ett beslut att inte bevilja uppehållstillstånd kan innebära brott mot respekten för familjeliv enligt artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Det var i målet ostridigt att modern och sonen hade levt i samma hushållsgemenskap omedelbart före moderns flytt till Sverige och att ansökan om familjeåterförening getts in relativt snart efter att modern beviljats permanent uppehållstillstånd här. Eftersom sonen var över 18 år och prövningen ska grundas på de förhållanden som råder vid prövningstillfället (jfr MIG 2007:5) var frågan om det kunde anses finnas ett särskilt beroendeförhållande mellan sonen och hans mor.

Domstolen fann att de känslomässiga banden mellan sonen och modern visserligen framstod som mycket starka och att den utsatta situation som sonen befann sig i hos fadern i hemlandet samt omständigheterna kring moderns flykt från samme man medförde att det naturliga bandet mellan sonen och modern kunde vara extra starkt. Då sonen som vuxen ändå måste kunna förutsättas leva ett eget liv oberoende av föräldrar/syskon och den framtida kontakten mellan vuxna familjemedlemmar måste kunna upprätthållas på annat sätt än genom fortsatt hushållsgemenskap fann domstolen vid en sammantagen bedömning att det inte kunde anses föreligga ett sådant särskilt beroendeförhållande som krävs för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas.

Domstolen konstaterade vidare att då modern beviljats flyktingstatus kan det inte förväntas att hon besöker sonen i hemlandet. Hennes behov av ytterligare stöd i sin tillvaro fick vidare anses vara begränsat då sju av hennes barn beviljats uppehålls­tillstånd för att bosätta sig tillsammans med henne i Sverige. Synnerliga skäl för uppehållstillstånd som anhörig till en utlänning som är flykting ansågs därmed inte föreligga. Med beaktande av sonens ålder,beroendeförhållanden och försörjnings­möjligheter samt omständigheter av humanitär art ansågs sonen inte heller på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.

Vad gäller frågan om ett beslut att inte bevilja sonen uppehållstillstånd skulle innebära ett brott mot respekten för familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen konstaterade domstolen att familjebegreppet i konventionen i första hand omfattar kärnfamiljer men att det också kan tillämpas i andra situationer. Det krävs dock att det mellan de anhöriga finns sådana ytterligare omständigheter som visar på ett beroende­förhållande, utöver de känslomässiga band som naturligt förekommer mellan nära anhöriga. Vidare framhålls att Europakonventionen som regel inte anses förpliktiga konventionsstaterna att medge utlänningar inresa eller vistelse på dess territorium. Domstolen finner därför att det inte kan anses strida mot artikel 8 i Europa­konventionen att avslå ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.