EU-domstolen uttalar vad som anges med ”risk för allmän ordning” i artikel 7.4 återvändandedirektivet. Det räcker inte med att en person har dömts för ett brott, utan personens personliga beteende måste utgöra en verklig och aktuell risk för den allmänna ordningen. Bl.a. ska gärningens eller den misstänkta gärningens art och svårighetsgrad samt den tid som förflutit sedan gärningen begicks beaktas. Däremot krävs det inte att en fällande dom för ett brott har vunnit laga kraft.

Målet (ett förhandsavgörande) gäller vad som kan anses utgöra ”risk för allmän ordning” i artikel 7.4  återvändandedirektivet[1], för att frist för frivillig avresa inte behöver meddelas. I artikeln anges bl.a. att om en person utgör en risk för bl.a. allmän ordning, får medlemsstaterna avstå från att bevilja en tidsfrist för frivillig avresa.

Den första frågan var om det räcker att en person misstänks eller har dömts för ett brott, för att han/hon ska anses utgöra en risk för allmän ordning?
EU-domstolen anser att det inte räcker med att en person har dömts för eller misstänks för att ha begått ett brott enligt nationell lagstiftning. Staten måste göra en bedömning i varje enskilt fall om personens personliga beteende utgör en verklig och aktuell risk för den allmänna ordningen (punkt 50 i domen).

Domstolen uttalar vidare att om personen har dömts för ett brott, krävs det inte att domen har vunnit laga kraft för att anse att personen utgör en risk för allmän ordning. Däremot måste det finnas andra omständigheter avseende den berörda personens beteende. Ett krav på laga kraft skulle strida mot syftet med tidsfrist i artikel 7 i återvändandedirektivet, eftersom en tidsfrist i många fall skulle riskera att överskridas på grund av att brottmålsprocessen tar lång tid. Dessutom bör en misstanke (tillsammans med andra omständigheter) kunna vara tillräcklig eftersom varje stat är fri att utifrån nationella behov bestämma vad hänsynen till allmän ordning kräver (p. 51-52).

Vilka omständigheter är relevanta för att avgöra om personen utgör en risk för allmän ordning?
EU-domstolen anger att risk för allmän ordning är en annan sak än risk för avvikande enligt samma bestämmelse (för det senare rekvisitet, se bl.a. C-146/14 PPU, Mahdi). Ordet ”risk” ska uppfattas som hot. Med risk för allmän ordning menas att det måste föreligga ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse, utöver den störning av ordningen i ett samhälle som varje lagöverträdelse innebär. De omständigheter som ska beaktas är gärningens eller den misstänkta gärningens art och svårighetsgrad samt den tid som förflutit sedan gärningen begicks. Det ska även beaktas om den berörda personen var på väg att lämna medlemsstaten (EU) då han/hon greps av myndigheterna. Om en person misstänks för brott bör det finnas tillförlitlig dokumentation om brottsmisstanken.

Fråga om tidsfrist för frivillig avresa
EU-domstolen uttalar att det inte är tillåtet för en medlemsstat att automatiskt, genom lagstiftning eller beslutspraxis, avstå från att meddela en tidsfrist för frivillig avresa om personen utgör en risk för allmän ordning.  Han/hon måste få grundläggande rättigheter tillgodosedda, bl.a. rätten att bli hörd och framföra synpunkter om bl.a. tidsfrister och tvångsmedel (jfr C-249/13 p. 13).

Om myndigheterna överväger att inte meddela en tidsfrist för frivillig avresa enligt artikel 7.4 på grund av att en person bedöms utgöra risk för allmän ordning, behöver de inte göra en ny prövning av de omständigheter som låg till grund för bedömningen av risk för allmän ordning. De måste dock försäkra sig om i det enskilda fallet att personens grundläggande rättigheter inte åsidosätts (p. 73 och 75).