Ett nationellt krav på bosättning för att erhålla vissa förmåner gäller även för turkiska medborgare som är arbetstagare i en EU-stat enligt det turkiska associeringsavtalet och som samtidigt blivit medborgare i EU-staten (och unionen). De kan inte åberopa associeringsavtalet och sitt turkiska medborgarskap för att undgå bosättningskravet (jfr mål nr C-7/10 och 9/10, Kahveci & Inan).

Några turkiska medborgare var arbetstagare i Nederländerna med stöd av det turkiska associeringsavtalet (associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen). De hade blivit arbetsoförmögna och ansökte om vissa förmåner i Nederländerna, som kunde utgå på villkor att man var bosatt i Nederländerna. De turkiska arbetstagarna hade blivit holländska medborgare och hade också behållit sitt turkiska medborgarskap. De hade flyttat tillbaka till Turkiet.

EU-domstolen hade tidigare i dom den 26 maj 2011 i mål C-485/07 (Akdas m.fl.) funnit att turkiska arbetstagare som endast var turkiska medborgare hade rätt till samma förmåner när de hade tvingats flytta tillbaka till Turkiet på grund av att deras uppehållsrätt i Nederländerna upphört.

Frågan i det aktuella målet var om de turkiska arbetstagarna kunde göra gällande samma rättighet när de var medborgare i både Turkiet och Nederländerna.

EU-domstolen fann att de aktuella arbetstagarana inte omfattades av det turkiska associeringsavtalet såvitt gällde deras rätt att stanna i värdmedlemsstaten. Detta på grund av att de nu även var medborgare i denna stat. De var, till skillnad mot personerna i Akdas-målet inte tvungna att flytta tillbaka till Turkiet. De hade alltså rätt till de aktuella förmånerna under förutsättning att de uppfyllde kravet på bosättning i Nederländerna.

Domstolen uttalar sig sedan om skillnaden i denna slutsats jämfört med vad som slagits fast i domen C-7/10 och C-9/10 (Kahveci & Inan). Där ansåg domstolen att familjemedlemmar till en turkisk medborgare som är arbetstagare i ett unionsland fortfarande kan åberopa bestämmelser i det turkiska associeringsavtalet när denne arbetstagare blivit medborgare i värdmedlemsstaten och samtidigt behåller sitt turkiska medborgarskap. Man uttalade att syftet med associeringsavtalets regler om familjeåterförening i värdmedlemsstaten är bl.a. att främja anställning och vistelse för arbetstagaren och att skapa gynnsamma villkor för familjeåterförening i värdmedlemsstaten. Detta syfte skulle motarbetas om erhållande av medborgarskap i värdmedlemsstaten tvingade en arbetstagare som fortfarande har turkiskt medborgarskap att avstå från de förmånliga villkoren för familjeåterförening.

I det nu aktuella målet finner domstolen att de aktuella arbetstagarna inte är tvungna att avstå från förmånerna under förutsättning att de fortsätter att vara bosatta i Nederländerna, vilket de kan göra i synnerhet eftersom de är medborgare där. Kravet på bosättning i nationell rätt kvarstår för deras del som medborgare i Nederländerna. Om de skulle ha rätt till förmånerna utan att behöva iaktta bosättningskravet, skulle det innebära en gynnsammare behandling än vad som gäller för unionsmedborgare i övrigt och detta är inte tillåtet.