Att härleda en uppehållsrätt genom ett barns skolgång är fortfarande möjligt även efter ikraftträdande av rörlighetsdirektivet.

Bakgrund

T, en portugisisk medborgare, kom till Förenade kungariket 1989. Hon och hennes före detta make, som är portugis, fick 1991 en dotter, P. T var periodvis anställd i Förenade kungariket under åren 1989 – 2005. Vid tidpunkten då P började sin skolgång var T inte yrkesverksam men hon arbetade under olika perioder medan P fullföljde sin skolgång. I juni 2006 beslutade en domstol att P skulle bo med sin far men att hon hade rätt att umgås med sin mor så mycket som hon önskade. P skrev i november 2006 in sig på en yrkesutbildning. I mars 2007 flyttade P till sin mor. I april 2007 ansökte T om bostad genom de sociala myndigheterna. Ansökan avslogs med motivering att hon saknade uppehållsrätt.

Behörig nationell domstol[1]inkom den 10 oktober 2008 med en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. Den hänskjutande domstolen ville få klarhet i om en person i T:s situation har uppehållsrätt och ställde i huvudsak följande frågor till EU-domstolen:

1. Är det fortfarande möjligt att härleda uppehållsrätt med stöd av artikel 12 i förordning nr 1612/68[2]? I EU-domstolen argumenterade Förenade kungarikets regering m.fl. att frågor om uppehållsrätt regleras uteslutande i rörlighetsdirektivet[3]och att det inte är möjligt att ha uppehållsrätt utan att uppfylla villkoren i rörlighetsdirektivet.
2. Är förälderns härledda uppehållsrätt underkastat kravet att en av barnets föräldrar var yrkesverksam som migrerande arbetstagare i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då barnet påbörjade sin utbildning?
3. Är förälderns härledda uppehållsrätt underkastat kravet att denna förälder måste ha tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring för att inte bli en belastning för medlemsstaterna? Med andra ord ska man tillämpa artikel 12 i kombination med rörlighetsdirektivet?
4. Upphör den härledda uppehållsrätten när barnet blir myndigt?

EU-domstolens bedömning

Fråga 1

Artikel 12 i förordning nr 1612/68 har, till skillnad från vissa andra artiklar i denna förordning, varken upphävts eller ändrats genom rörlighetsdirektivet. Av förarbetena till rörlighetsdirektivet framgår att direktivet har utarbetats för att överensstämma med EU-domstolens praxis i målet Baumbast, C-413/99. I Baumbast slog domstolen fast att enligt artikel 12 har unionsmedborgares barn, som har flyttat till en medlemsstat i samband med att deras förälder utövat sin rätt som migrerande arbetstagare, en självständig rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till medlemsstatens allmänna skolor samt att den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnet har en motsvarande uppehållsrätt. Att föräldern ansågs ha en motsvarande uppehållsrätt beror bl.a. på att förordning nr 1612/68 ska tolkas mot bakgrund av rätten till skydd för familjelivet enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Under sådana omständigheter som är för handen kan således uppehållsrätt härledas enbart med stöd av artikel 12 utan att villkoren i rörlighetsdirektivet är uppfyllda.

Fråga 2

Förälderns härledda uppehållsrätt är inte underkastat kravet att en av barnets föräldrar var yrkesverksam som migrerande arbetstagare i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då barnet påbörjade sin utbildning. Det räcker att barnets mor eller far är eller har varit migrerande arbetstagare i den mottagande medlemsstaten vid tidpunkten då barnet flyttade till denna medlemsstat eller såsom i P:s fall då man föddes i denna mottagande medlemsstat.

Fråga 3

Förälderns härledda uppehållsrätt är inte underkastat kravet att denna förälder måste ha tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring för att inte bli en belastning för medlemsstaterna. EU-domstolen grundar denna slutats med hänvisning till resonemangen i det omnämnda målet Baumbast vari framgår att artikel 12 inte ska tolkas restriktivt och berövas sin ändamålsenliga verkan. Såsom framgår av övriga delar av den aktuella domen syftar artikel 12 i första hand på att barn ska tillerkännas en självständig uppehållsrätt och denna rätt skulle undergrävas om vårdnadshavaren inte får bo med barnet.

Fråga 4

När det gäller frågan om den härledda uppehållsrätten upphör när barnet blir myndigt anger EU-domstolen att även om ett barn som har uppnått myndighetsåldern i princip anses kunna försörja sig självt kan den härledda uppehållsrätten ändå förlängas om ”barnet” har fortsatt behov av förälderns närvaro och omvårdnad för att kunna genomgå och fullfölja sin utbildning.