Under vilka förutsättningar medför unionsrätten uppehållsrätt till en vårdnadshavare av ett barn som går i skolan? Kan en unionsmedborgare grunda permanent uppehållsrätt på vistelser före ursprungsstatens anslutning till unionen?

Bakgrund

C och P är polsk respektive tjeckisk medborgare. Deras hemländer anslöt sig till unionen 2004.

C har uppehållit sig lagligt i Förenade kungariket sedan 2002 då hon beviljades tillstånd att uppehålla sig i landet utan stöd av offentliga medel. C och hennes partner, som är också polsk medborgare, har arbetat i Förenade kungariket som egna företagare. C arbetade som egenföretagare mellan 2003-2005. Hon har fyra barn i skolålder som bor tillsammans med C och hennes partner i Förenade kungariket. Inget av barnen gick i skolan i Förenade kungariket under tiden som C var verksam som egenföretagare.

P kom till Förenade kungariket 2001 där hon arbetade som egenföretagare fram till 2007. Hennes man, som är litauisk medborgare, har arbetat i Förenade kungariket som anställd. Familjen innehåller tre barn i skolålder. Den äldsta sonen började i skolan i Förenade kungariket en vecka innan P upphörde med sin verksamhet som egenföretagare.

Under 2008 avslogs C:s och P:s respektive ansökningar om försörjningsstöd. Motiveringen till avslagen var att försörjningsstöd inte kunde utgå till den som saknade uppehållsrätt.

Behörig nationell domstol[1]inkom den 25 mars 2011 till EU-domstolen med en begäran om förhandsavgörande. Den hänskjutande domstolen ville med sina frågor, sammanfattningsvis, få klarhet i huruvida personer i C:s och P:s situation har uppehållsrätt enligt unionsrätten.

EU-domstolen beslöt att förena målen.

EU-domstolens bedömning

EU-domstolen erinrar om att artikel 12 i förordning 1612/68[2]ger barnen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat rätt till tillträde till denna stats skolor. Enligt rättspraxis innebär denna rätt till undervisning även uppehållsrätt för barnet liksom för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnet, se målet Teixeira, C-480/08. Av detta rättsfall framgår också att det räcker att det barn som genomgår en utbildning i den mottagande medlemsstaten har flyttat till medlemsstaten i samband med att en av dess föräldrar utövade sin uppehållsrätt. Den uppehållsrätt som barnet och vårdnadshavaren har kan inte underkastas kravet att ett av barnets förälder var yrkesverksam som migrerande arbetstagare i den staten vid den tidpunkt då barnet påbörjade sin utbildning.

P har den faktiska vårdnaden om sin son N som är född 2003, går i skolan sedan 2008 och är son till en litauisk medborgare som arbetat i Förenade kungariket som anställd under åren 2004, 2005 och 2008. P har därmed uppehållsrätt enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 i egenskap av mor till ett barn till en migrerande arbetstagare, ett barn som hon har den faktiska vårdnaden om och som går i skolan. EU-domstolen noterar att förordning 1612/68 upphävdes 2011 och ersattes av förordning nr 492/2011[3]vars artikel 10 har samma ordalydelse som artikel 12 i förordning nr 1612/68.

C kan inte hävda uppehållsrätt på den grunden att hon har ett barn som går i skolan. Detta beror på att artikel 12 i förordning nr 1612/98 enbart gäller barn till ”anställda” och vare sig C eller barnets far har haft en anställning. Denna tolkning stöds av både en bokstavstolkning av bestämmelsen och av den allmänna systematiken i förordningen. Av detta följer att artikel 12 inte är tillämplig på egenföretagare. Däremot är det utrett att C hade uppehållit sig lagligt före den 29 maj 2008, den dag då hon begärde försörjningsstöd, i den mening som avses i rörlighetsdirektivets[4]artikel 16.1, under en fortlöpande period på mer än fem år. En del av denna tid var innan Polen anslöt sig till EU men enligt rättspraxis ska den tid som en tredjelandsmedborgare uppehöll sig i en medlemsstat innan detta tredjeland anslöt sig till unionen, i avsaknad av specifika bestämmelser i anslutningsakten, beaktas med avseende på förvärv av en permanent uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivets artikel 16.1, se de förenade målen i C-424/10 och C-425/10, Ziolkowski och Szeja. Det innebär att C har permanent uppehållsrätt enligt rörlighetsdirektivet.