EU-domstolen beslutar i mål C-202/25 [Tadmur] följande:

Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, jämförd med artiklarna 3 och 6 i samma direktiv samt artikel 17.1 och artikel 19.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet

ska tolkas så,

att den utgör hinder för att anta ett beslut om återvändande avseende en tredjelandsmedborgare vars status som subsidiärt skyddsbehövande har återkallats, när det har fastställts att ett avlägsnande av tredjelandsmedborgaren till det tilltänkta mottagarlandet är uteslutet enligt principen om non-refoulement.