1) Artikel 3.2 andra och tredje styckena i Dublinförordningen ska tolkas så, att den medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat inte är skyldig att fortsätta att undersöka vilken medlemsstat som är ansvarig enligt kriterierna i förordningen, och inte heller själv blir ansvarig medlemsstat, när den medlemsstat som ursprungligen har utsetts som ansvarig med tillämpning av dessa kriterier ensidigt har beslutat att tillfälligt inte överta eller återta personer som är föremål för ett beslut om överföring enligt förordningen, under förutsättning att det i den sistnämnda medlemsstaten inte föreligger några systembrister som medför en risk för omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 4 i EU-stadgan.

2) Artikel 29.2 i Dublinförordningen ska tolkas så, att ansvaret för att pröva ansökningarna om internationellt skydd automatiskt övergår på den anmodande medlemsstaten när överföringen av dessa personer inte kan ske inom den överföringsfrist som föreskrivs i artikel 29.1 i förordningen. Detta gäller även om den uteblivna överföringen är en följd av att den medlemsstat som ursprungligen utsetts som ansvarig enligt kriterierna i förordningen ensidigt har beslutat att tillfälligt inte överta och återta de nämnda personerna.

3) Artikel 33.1 i asylprocedurdirektivet ska tolkas så, att den inte medger att en ansökan om internationellt skydd avvisas på grund av att den ansvariga medlemsstaten inte är villig att överta eller återta den person som ansöker om internationellt skydd.