EU-domstolen beslutar att
1) Artikel 8.1 i massflyktsdirektivet[1]
ska tolkas på följande sätt:
Denna bestämmelse utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en person som omfattas av tillfälligt skydd enligt rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 av den 4 mars 2022 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs inte ska beviljas uppehållstillstånd i ett fall där personen redan har ansökt om men ännu inte beviljats uppehållstillstånd i en annan medlemsstat.
2) Artikel 8.1 i massflyktsdirektivet, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
ska tolkas på följande sätt:
En person som omfattas av tillfälligt skydd enligt detta direktiv har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol mot ett beslut att avvisa en ansökan om uppehållstillstånd av det slag som avses i artikel 8 i direktivet.
[1] Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta.
Skriv ut
Migrationsverket, EU-domstolen, 2025-02-27
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Praxis, Processuella frågor, Rättighetsstadgan, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Skyddsskäl, Massflyktsdirektivet, Tillfälligt skydd
Tema:
Skyddsskäl
Underkategori:
Massflyktsdirektivet
