Ett ensamkommande barn som beviljats flyktingstatus har rätt till familjeåterförening med sina föräldrar även om han eller hon blivit myndig under tiden för prövning av ansökan om familjeåterförening.

Mot bakgrund av de exceptionella omständigheterna i det nationella målet ska tillstånd för inresa och vistelse även beviljas denna flyktings äldre syster som på grund av allvarlig sjukdom är helt beroende av ständig assistans av föräldrarna.

EU-domstolen preciserar att ett ensamkommande flyktingbarn har rätt till familjeåterförening med sina föräldrar även om han eller hon blivit myndig under tiden för prövning av ansökan om familjeåterförening. Rätten till familjeåterförening ska undantagsvis utsträckas till att gälla även en äldre syster när denna syster på grund av allvarlig sjukdom är helt beroende av ständig assistans av föräldrarna. Annars skulle flyktingen de facto förlora sin rätt till familjeåterförening med sina föräldrar. Det får inte vara en förutsättning för att kunna utöva denna rättighet att flyktingbarnet eller hans eller hennes föräldrar har en bostad, sjukförsäkring och tillräckliga försörjningsmedel för sig själva och systern.

Efter det att ett syriskt ensamkommande barn beviljats flyktingstatus i Österrike, ansökte hans föräldrar och äldre syster om uppehållstillstånd för att kunna återförenas med honom. De österrikiska myndigheterna avslog dessa ansökningar, på den grunden att den unga syriern blivit myndig, och avslog de efterföljande ansökningarna om familjeåterförening.

Föräldrarna och systern överklagade dessa sistnämnda beslut vid förvaltningsdomstolen i Wien. Den domstolen har anmodat EU-domstolen om att tolka direktivet om rätt till familjeåterförening. Förvaltningsdomstolen i Wien har bland annat uppgett att systern, på grund av cerebral pares, är helt beroende av ständig assistans av föräldrarna, vilket innebär att de inte kan lämna henne ensam i Syrien.

EU-domstolen erinrar om att direktivet ger flyktingar ett särskilt skydd. Direktivet gynnar särskilt ensamkommande flyktingbarn, eftersom de är särskilt utsatta, och ger dem en rätt till familjeåterförening med sina föräldrar.

För det första slår EU-domstolen fast att ett ensamkommande flyktingbarn, som blivit myndigt under tiden för prövning av ansökan om familjeåterförening med hans eller hennes föräldrar, har rätt till sådan familjeåterförening. Denna rättighet kan nämligen inte vara beroende av hur skyndsamt ansökan handläggs. En ansökan kan således inte avslås på den grunden att flyktingen inte längre är underårig vid tidpunkten för beslutet i ärendet.

För det andra påpekar EU-domstolen att flyktingen de facto skulle förlora sin rätt till familjeåterförening med sina föräldrar om inte flyktingens syster också beviljades familjeåterförening, eftersom det på grund av hennes sjukdom inte är möjligt för föräldrarna att återförenas med sin son utan att ta sin dotter med sig. Ett sådant resultat skulle emellertid strida mot denna rättighets ovillkorliga karaktär och äventyra dess ändamålsenliga verkan, i och med att det skulle strida mot både direktivets syfte vad gäller familjeåterförening och de krav som följer av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, angående respekten för privat- och familjelivet och underårigas rättigheter, vilka nämnda direktiv ska säkerställa.

För det tredje konstaterar domstolen att det inte får krävas av vare sig barnet eller föräldrarna att de har en tillräckligt stor bostad, en sjukförsäkring samt tillräckliga försörjningsmedel för dem själva och den allvarligt sjuka systern. Det är nämligen praktiskt taget omöjligt för ett ensamkommande flyktingbarn att uppfylla sådana villkor. På samma sätt är det extremt svårt för föräldrarna att uppfylla dessa villkor redan innan de har återförenats med sitt barn. Om det var så att ensamkommande flyktingbarn endast har rätt till familjeåterförening med sina föräldrar under förutsättning att dessa villkor är uppfyllda, skulle detta således innebära att dessa barn i praktiken fråntogs sin rätt till en sådan återförening.