Artikel 20 FEUF, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ...">
Artikel 20 FEUF, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
ska tolkas så,
att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken dess medborgare, som är födda utanför landet, aldrig har varit bosatta där och inte har uppehållit sig där under omständigheter som visar på faktisk anknytning till denna medlemsstat, förlorar medborgarskapet i den medlemsstaten enligt lag vid 22 års ålder.
Detta innebär att personer som inte också är medborgare i en annan medlemsstat förlorar sin ställning som unionsmedborgare och de rättigheter som är knutna till denna ställning, om inte de berörda personerna ges möjlighet att inom en rimlig tidsfrist inge en ansökan om att få behålla eller återfå medborgarskapet, så att behöriga myndigheter kan bedöma huruvida följderna av förlusten av detta medborgarskap är proportionerliga mot bakgrund av unionsrätten och, i förekommande fall, att låta detta medborgarskap bestå eller återfås med retroaktiv verkan (ex tunc).
En sådan frist ska vara rimlig och sträcka sig utöver den tidpunkt då den berörda personen uppnår denna ålder och får först börja löpa om dessa myndigheter vederbörligen har informerat den berörda personen om att han eller hon har förlorat sitt medborgarskap eller om att detta är nära förestående, samt om rätten att inom denna frist ansöka om att få behålla eller återfå medborgarskapet. I det motsatta fallet ska nämnda myndigheter kunna göra en sådan bedömning i samband med att den berörda personen ansöker om en resehandling eller någon annan handling som styrker vederbörandes medborgarskap.
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Praxis, Preskription, Unionsmedborgare, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Proportionalitetsprincipen, Medborgarskap, Handläggning
Tema:
Medborgarskap
Underkategori:
Förlust av medborgarskap