Artikel 14.4 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas på följande sätt: 

Ett brott som med hänsyn till dess specifika inslag uppvisar en exceptionellt hög allvarsgrad utgör ett ”synnerligen allvarligt brott” i den mening som avses i denna bestämmelse, såvitt det tillhör de brott som mest allvarligt undergräver det berörda samhällets rättsordning. Vid bedömningen av huruvida ett brott för vilket en tredjelandsmedborgare har dömts genom lagakraftvunnen dom uppvisar denna allvarsgrad ska hänsyn bland annat tas till såväl den föreskrivna som den utdömda påföljden för detta brott, brottets natur, eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter, huruvida uppsåt förelåg, arten och omfattningen av de skador som brottet orsakat liksom det förfarande som tillämpas för att beivra brottet.

Artikel 14.4 b i direktiv 2011/95 ska tolkas på följande sätt: Det kan inte anses fastställt att en tredjelandsmedborgare utgör en samhällsfara i den medlemsstat där han eller hon befinner sig blott av den anledningen att vederbörande genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

Artikel 14.4 b i direktiv 2011/95 ska tolkas på följande sätt: Tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att den behöriga myndigheten har visat att det är fastställt att det hot som den berörda tredjelandsmedborgaren utgör mot ett grundläggande samhällsintresse i den medlemsstat där han eller hon befinner sig är verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt och att återkallandet av vederbörandes flyktingstatus utgör en åtgärd som står i proportion till detta hot.