Den första frågan i målet var om det vid en återförening med en underårig flykting utan medföljande vuxen enligt artikel 10.3 a och artikel 2 f i rådets direktiv 2003/861 kan anses utgöra ett ”villkor” i den mening som avses i artikel 16.1 a i direktiv 2003/86 att referenspersonen fortfarande är underårig. EU-domstolen fastslog följande. Vid familjeåterförening av föräldrar med en ensamkommande underårig flykting enligt artikel 10.3 a och artikel 2 f i familjeåterföreningsdirektivet, kan ett villkor att referenspersonen fortfarande ska vara underårig vid beslutstillfället inte utgöra ett sådant "villkor” som avses i artikel 16.1 a samma direktiv, som innebär att ansökan kan avslås. Därtill måste dessa bestämmelser, jämförda med artikel 13.2 i samma direktiv, tolkas så att de utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att de berörda föräldrarnas uppehållsrätt upphör så snart barnet blir myndigt.

Den andra frågan i målet gäller artikel 16.1 b i familjeåterföreningsdirektivet och vad som krävs för att kunna fastställa att ett sådant fullständigt familjeliv som avses i bestämmelsen existerar. EU-domstolen fastslog, när det gäller familjeåterförening mellan en förälder och en flykting som har blivit myndig, att artikel 16.1 punkten b i familjeåterföreningsdirektivet ska tolkas så att släktskap i rakt uppstigande led inte är tillräckligt i sig för att det ska anses finnas ett sådant familjeliv som avses i bestämmelsen. Det är dock inte nödvändigt att föräldrarna och den berörda flyktingen bor i samma hushåll eller under samma tak för att föräldrarna ska ha rätt till familjeåterförening. Det kan heller inte krävas att föräldrarna och flyktingen stödjer varandra ekonomiskt. Enstaka besök, i den mån det är möjligt, och regelbunden kontakt av något slag kan vara tillräckligt för att anse att dessa personer har en sådan personlig och känslomässig relation som innebär att det kan fastställas att det föreligger ett sådant familjeliv som avses i artikel 16.1 b.