Dom om beviljade av statlig ersättning för kostnadskrävande vård för psykiatrisk slutenvård under tiden den asylsökande avtjänar straff i sluten ungdomsvård – rätt till statlig ersättning saknas dock för tiden efter personen inte längre omfattades av personkretsen i LMA.

Bakgrund

Region Norrbotten överklagade Förvaltningsrätten i Göteborgs avgörande från den 27 april 2021 i mål nr 2449-20 och 3133-20 att neka regionen ersättning för psykiatrisk tvångsvård under tiden som den asylsökande avtjänade straff efter dom om sluten ungdomsvård.

Målet avsåg ansökan om ersättning för kostnadskrävande vård enligt 7 § förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande.

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten i Göteborg biföll överklagandet den 16 juni 2022 mål nr 3060-21 och 3061-21 och beviljade regionen ersättning.

Kammarrätten konstaterade inledningsvis att den asylsökande efter den 23 april 2019 inte omfattades av personkrets i LMA. Ersättning enligt 7 § förordningen inte därmed kunde beviljas för honom efter det datumet. Den vårdperiod som kunde i fråga för att bevilja ersättning var därför endast perioden den 13 mars–23 april 2019. Vården ansågs därutöver vara av sådant slag att den inte kunde anstå och kostnaden bedömdes därför vara ersättningsbar.

Kammarrätten konstaterade vidare att det inte finns någon lag, förordning eller föreskrift som uttryckligen reglerar kostnadsansvaret för psykiatrisk vård av en utlänning som verkställer påföljden sluten ungdomsvård.

I propositionen 1999/00:44 behandlas förändringar av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. I propositionen finns vissa uttalanden om vårdkostnaderna för utländska medborgare, både för personer som omfattas av förordningen och som inte gör det samt uttalanden om praxis på området. Det anges att staten genom Kriminalvården står för vårdkostnaderna när rättspsykiatrisk vård ges till en person som är dömd till fängelse. Ett argument som förs fram är att det vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning är domstol och inte ansvarig läkare som avgör vårdtidens längd (s. 111 f.). Uttalandena berör enligt kammarrättens mening inte den situationen när personer ges sluten ungdomsvård via Statens institutionsstyrelse (SiS) och ger inte något stöd för att det är staten genom SiS som ska stå för vårdkostnaderna i ett fall som det nu aktuella. Uttalandena ger inte heller i övrigt något svar på den fråga som nu ska prövas.

Kammarrätten ansåg att det inte fanns något lagligt stöd för att vården i detta fall ska bekostas av SiS. Det finns inte heller någon reglering som undantar denna situation från tillämpningsområdet för förordningen. Kammarrätten  ansåg därmed att regionen har rätt att få ersättning för vårdkostnaderna enligt 7 § i förordningen och att överklagandet skulle bifallas.