Dom om statlig ersättning för vård av ensamkommande barn enligt socialtjänstlagen vid socialt nedbrytande beteende där vården skett på SiS-institution.

Bakgrund

Stockholms kommun överklagade Förvaltningsrätten i Linköpings dom från den 14 september 2020 i mål nr 1895-20 att avslå kommunens överklagande i ett ärende gällande ersättning för faktiska kostnader enligt 9 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättnings­förordningen) för vård enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) av ett ensamkommande barn.

Migrationsverket hade genom underliggande beslut beviljat kommunen ersättning för perioden 14 augusti – 30 september 2017 med motiveringen att barnet varit placerad med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), men avslagit rätten till ersättning för tid dessförinnan.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten i Jönköping ändrade den 11 mars 2021 i mål nr 3061-20 förvaltningsrättens dom och beviljade kommunen ersättning.

Kammarrätten konstaterade att Statens institutionsstyrelse ansvarar för sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § LVU . På de särskilda ungdomshemmen vistas barn och unga som behöver vård enligt 3 § LVU på grund av sitt eget beteende. Även barn och unga som behöver vård enligt 2 § LVU med anledning av brister i hemmiljön eller de som vårdas frivilligt med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) kan emellertid placeras på ett särskilt ungdomshem (se prop. 2017/18:169 s. 32).

Stockholms kommun har åberopat fakturor från Statens institutionsstyrelse för perioden den 1 juli – 13 augusti 2017. Utöver fakturorna hade kommunen åberopat ett beslut i december 2016 om omedelbart omhändertagande med stöd av LVU och ett beslut den 14 augusti 2017 gällande omplacering med stöd av LVU. Kammarrätten ansåg att kommunen genom åberopandet av fakturorna tillsammans med övriga uppgifter har gjort sannolikt att den vård som bereddes barnet under aktuell period åtminstone grundades på sådana förhållanden som avses i LVU. Kammarrätten ansåg därför att förvaltningsrättens dom skulle ändras och att kommunens ansöka skulle bifallas.