Dom om rätt till statlig ersättning för ensamkommande barns vård pga missbruk även under tiden han var avviken från boendet - rätt till ersättning saknades efter utresa.

Bakgrund

Tranås kommun överklagade Förvaltningsrätten i Linköpings dom från den 18 september 2020 i mål nr 7048-19 att avslå kommunens överklagande gällande vårdkostnader för ett ensamkommande barns vård.

Kammarrätten i Jönköping

Kammarrätten i Jönköping biföll överklagandet delvis, genom avgörandet den 13 oktober 2021 i mål nr 3167-20, och beviljade kommunen ersättning fram till att det ensamkommande barnet var bekräftat utrest. Kammarrätten avslog överklagandet gällande tid efter utresa från Sverige.

Kammarrätten ansåg att det framgick av utredningen i målet framgår att barnet under en längre tid haft ett missbruk och att han i juli 2017 greps av polis för innehav av droger. Enligt kammarrättens mening har kommunen för aktuell period visat att förhållandena var sådana att barnet hade ett vårdbehov motsvarade det som avses i 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Kommunen har därmed rätt till ersättning för vårdkostnaderna för barnet. Kammarrätten biföll delvis överklagandet och bedömde att kommunen hade rätt till ersättning för tiden den 1–30 juli 2017.

Kammarrätten bedömde att barnet inte lägre tillhörde personkretsen som omfattas av LMA från och med den 30 juli 2017 i och med att han då sökte asyl i Tyskland (jfr 1 § första stycket 1 lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) och Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2020 ref. 60). Någon ersättning enligt förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) för tiden efter den 30 juli 2017 kunde därför inte beviljas kommunen. Rätten bedömde att ersättning enligt 8-9 §§ asylersättningsförordningen endast kunde betalas ut under den tid en ansökan om uppehållstillstånd var under prövning. Kammarrätten ansåg därmed att Tranås kommun inte hade rätt till ersättning för vårdkostnader från och med den 30 juli 2017.