Dom om att det föreligger rätt till statlig ersättning för LVU-vård under tiden den unge var avviken från ett SiS-boende och vården inte avslutats - rätt till ersättning saknas efter asylansökan har avskrivits.

Bakgrund

Ale kommun överklagade Förvaltningsrätten i Göteborgs dom från den 10 december 2020 i mål nr 11562-19 att avslå kommunens överklagande.

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten i Göteborg ändrade delvis den 1 september 2021 i mål nr 179-21 förvaltnings­rättens dom och beviljade kommunen ersättning fram till att asylansökan avskrivits. Kammarrätten avslog överklagandet gällande tid efter avskrivningen.

Kammarrätten konstaterade att enligt 8 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) betalas ersättning enligt nämnda bestämmelser endast ut under den tid en ansökan om uppehållstillstånd är under prövning. Kammarrätten ansåg därmed att Ale kommun inte hade rätt till ersättning för vårdkostnader från och med den 15 januari 2018 när Migrationsverket beslutat att skriva av den ensam­kommande unges ansökan om uppehållstillstånd, eftersom det från den dagen inte hade funnits någon ansökan som varit under prövning hos myndigheten.

Kammarrätten ansåg att det framgick av utredningen att den unge har haft ett omfattande vårdbehov och att han under den aktuella perioden bereddes vård med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Förvaltningsrätten beslutade om vård i september 2017 och kammarrätten avslog överklagandet i november samma år. Kommunen enligt inlämnade fakturor haft kostnader för vården eftersom en plats på SiS-boende hållits tillgänglig trots att han avvikit. Kammarrätten ansåg vidare att det ankommer på socialnämnden att besluta om att vård enligt LVU ska upphöra när den inte längre behövs (se 21 § LVU). Fram till att ett sådant beslut fattats är det enligt kammarrättens bedömning nödvändigt att det finns en plats tillgänglig för den unge, även under tid då denne är avviken. Kostnaderna för en sådan placering är därför ersättningsgilla. Kammarrätten bedömde därmed att Ale kommun har rätt till ersättning enligt 10 § asylersättningsförordningen för kostnader för vården under perioden den 1–14 januari 2018.

Ytterligare avgörande från Kammarrätten i Göteborg

Se även Kammarrätten i Göteborg avgörande samma datum i mål nr 181-21 som avsåg samma individ, men en tidigare ersättningsperiod, där kammarrätten kom till samma slutsats med samma motivering. Ale kommun hade överklagat Förvaltningsrätten i Göteborgsavgörande från den 10 december i mål nr 12810-19. Rätten fann att vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § LVU. Rätten fann att kommunen hade rätt till ersättning enligt 10 § asylersättnings­förordningen under perioden den 17–31 december 2017 då den unge var avviken från SiS-boendet.