En medlemsstat får utnyttja möjligheten att avvisa en ansökan om internationellt skydd enligt artikel 33.2 a asylprocedurdirektivet[1] då en person beviljats flyktingstatus av en annan medlemsstat, när personen är far till ett ensamkommande underårigt barn som har beviljats subsidiärt skydd i den första medlemsstaten. Detta påverkar dock inte tillämpningen av artikel 23.2 om familjesammanhållning i skyddsgrundsdirektivet [2].
[1] direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd.
[2] direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet.
Skriv ut
Migrationsverket, 2022-02-22
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Anknytning till barn, Asylprocedurdirektivet, Praxis, Skyddsgrundsdirektivet, Barn, EU-domstolen, Familjens enhet, Internationella avgöranden, Avvisning, Flyktingstatus
Tema:
Inresa och visering
Underkategori:
Tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land
