Artiklarna 20 och 21 FEUF och rörlighetsdirektivet (2004/38/EG)  ska tolkas på följande sätt:

Det är tillåtet att i nationell lagstiftning ha motsvarande regler för att förhindra risk för avvikande som ska införliva artikel 7.3 i återvändandedirektivet (2008/115/EG) även för EU-medborgare och deras familjemedlemmar som, i samband med ett avlägsnandebeslut på grund av allmän ordning och säkerhet, får en tidsfrist för frivilligt återvändande, eller förlängning av en sådan tidsfrist, 

Detta gäller under förutsättning att reglerna iakttar de allmänna principerna i artikel 27 i rörlighetsdirektivet och att de inte är mindre fördelaktiga än dessa.

Det är inte tillåtet med nationell lagstiftning som innebär att EU-medborgare och deras familjemedlemmar, som efter utgången av tidsfristen eller förlängningen av tidsfristen för frivilligt återvändande inte har efterföljt ett avlägsnandebeslut på grund av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet, får hållas i förvar i maximalt åtta månader inför avlägsnande, om förvarstiden är samma som gäller för tredjelandsmedborgare som inte efterkommit ett beslut om återvändande som fattats på samma grund enligt artikel 6.1 i återvändandedirektivet.