Vid prövningen av huruvida UNRWA:s skydd eller bistånd har upphört enligt artikel 12.1 a andra meningen i skyddsgrundsdirektivet[1], ska beaktas samtliga sektorer inom UNWRA:s insatsområde dit en statslös palestinier har en konkret möjlighet att få tillträde till och vistas i säkerhet.

Denna prövning ska ske inom ramen för en individuell bedömning av samtliga relevanta omständigheter.

När en statslös palestinier lämnar UNRWA:s insatsområde från en sektor där personens personliga säkerhet var allvarligt hotad och där UNRWA inte hade möjlighet ge skydd/bistånd eller bistånd, trots att den statslösa personen frivilligt reste dit från en annan sektor inom detta område där vederbörandes personliga säkerhet inte var allvarligt hotad och där vederbörande kunde erhålla skydd eller bistånd från UNWRA, kan UNRWA:s skydd/bistånd inte anses ha upphört. Detta trots att personen inte rimligen kunde förvänta sig att få skydd/bistånd av UNRWA i den sektor dit han eller hon begav sig.

UNRWA:s insatsområde (area of operation) omfattar fem sektorer (fields), nämligen Gazaremsan, Västbanken (inklusive östra Jerusalem), Jordanien, Libanon och Syrien.

Den statslöse palestiniern XT var registrerad av UNRWA i flyktinglägret Yarmouk i Damaskus, Syrien. Han hade mellan 2013-2015 tillfälliga anställningar i Libanon. 2015 återvände han från Libanon till Syrien, men lämnade det landet efter några dagar och ansökte om internationellt skydd i Tyskland.

Frågorna i domen rörde om skyddet/biståndet från UNRWA upphört när en statslös palestinier vistats i flera UNRWA-sektorer.

En första fråga var om det endast ska tas hänsyn till den sektor av UNWRA:s insatsområde där personen hade sin vanliga vistelseort, eller om man kan ta hänsyn till andra sektorer och i så fall vilka.

Varken artikel 12.1. a skyddsgrundsdirektivet eller artikel 1 D Genèvekonventionen hänvisas till personens vistelseort, utan kravet är att UNRWA:s skydd har upphört. Hänsyn ska alltså tas till skydd eller bistånd av UNRWA inom hela dess insatsområde (p. 52-53 i domen).

Det ska göras en individuell bedömning om UNRWA faktiskt har möjlighet att ge sådant bistånd eller skydd som garanterar den statslöse att vistas där i säkerhet och under värdiga levnadsvillkor. Detta beror inte enbart på UNRWA:s förmåga att ge skydd eller bistånd inom en viss sektor, utan även på den statslöse palestinierns konkreta möjlighet att ta sig till det territorium som omfattas av sektorn och möjligheten att återvända om han lämnar området. UNRWA har inte möjlighet att ge en statslös palestinier tillträde till alla sektorer inom hela insatsområdet, eftersom sektorerna tillhör olika stater eller självstyrande territorier (p. 55, 57, 58).

Om personen har rätt att beviljas uppehållstillstånd i den stat där den aktuella UNRWA-sektorn är belägen, kan personen ha möjlighet att få tillträde till sektorn och erhålla skydd och bistånd från UNRWA, förutsatt att de kan tillhandahålla skydd eller bistånd där. Finns inte rätt till uppehållstillstånd kan det vara relevant att personen har familjeband till en viss sektor, eller har haft sin vanliga vistelseort där, eller har uppehållit sig där innan han eller hon lämnade insatsområdet. Det förutsätter att de berörda staterna/territorierna accepterar vistelse för statslösa palestinier oberoende av om de beviljas uppehållstillstånd eller inte. Det ska också tas hänsyn till om staterna i uttalanden eller praxis ger uttryck för att de inte längre avser att tolerera att statslösa som saknar uppehållstillstånd vistas där (p. 60-61)

Om den statslösa palestiniern efter en individuell bedömning hade en konkret möjlighet att få tillträde till och uppehålla sig i säkerhet inom någon av sektorerna i UNWRA:s insatsområde, där UNRWA kunde tillhandahålla skydd/bistånd, har skyddet eller biståndet från UNRWA inte upphört (p 62).

När en statslös palestinier lämnar en sektor av UNRWA:s verksamhetsområde, där personens säkerhet inte är hotad och där personen kan erhålla skydd/bistånd från UNRWA, för att resa till en annan sektor, där personen inte kan förvänta sig att få skydd/bistånd av UNRWA, innebär det inte att personen har varit tvungen att lämna hela UNRWA:s insatsområde, jfr p. 132-134 i EU-domstolens dom i C-585/26 (Alheto).  

När en statslös palestinier lämnar UNRWA:s insatsområde från en sektor där personens personliga säkerhet var allvarligt hotad och där UNRWA inte hade möjlighet ge skydd/bistånd eller bistånd, trots att den personen frivilligt reste dit från en annan sektor där hans eller hennes personliga säkerhet inte var allvarligt hotad och där han eller hon kunde erhålla skydd eller bistånd från UNWRA, kan UNRWA:s skydd/bistånd inte anses ha upphört. Detta trots att personen inte rimligen kunde förvänta sig att få skydd/bistånd av UNRWA i den sektor dit han eller hon begav sig (p. 74, 80).