Dom i mål om bistånd åt asylsökande.

En utlänning som vistas på förläggning och som enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, bosättningslagen, inte kan anvisas till en kommun, har rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA, även efter det att uppehållstillstånd beviljats.

Den som har ansökt om uppehållstillstånd och vistas på en förläggning (ett anläggningsboende) har rätt till bistånd enligt LMA. Huvudregeln är att denna rätt upphör i samband med att uppehållstillstånd beviljas. Från denna huvudregel finns dock ett undantag för utlänningar som inte anvisats till en kommun. De har fortsatt rätt till sådant bistånd.

I målet hade en utlänning sökt asyl och vistades på förläggning. När han beviljades uppehållstillstånd för gymnasiestudier kunde han inte anvisas till en kommun därför att de som får uppehållstillstånd på denna grund inte om­fattas av bosättningslagen. Migrationsverket beslutade att han inte hade rätt till bistånd trots att han inte anvisades till en kommun. Skälet för detta var enligt Migrationsverket att rätt till fortsatt bistånd förutsätter att utlänningen omfattas av bosättningslagen.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ändrade Migrationsverkets beslut. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen framgår det inte av LMA att undan­tags­regeln för sin tillämpning förutsätter att det är möjligt att anvisa utlänningen till en kommun med stöd av bosättningslagen. Migrations­verkets överklagande avslogs.