Ansökningarna gällde från början fem män. En av ansökningarna avskrevs och en bedömdes ogrundad (SG). De franska myndigheterna hade tagit mellan 90 – 131 dagar på sig att registrera asylansökningarna. Under denna period hade NH, KT och AJ riskerat att bli utvisade utan att få sin asylansökan prövad. När asylansökan väl registrerats hade NH, KT och AJ under långa perioder ändå tvingats leva utan tillräckligt stöd från myndigheterna. NH hade vidtagit alla åtgärder han kunde men fick varken tak över huvudet eller ekonomiskt stöd under 262 dagar. KT och AJ hade fått ersättning först efter 185 respektive 133 dagar. Domstolen noterar att Frankrike haft ett ökat antal asylsökande från 2007 och framåt. Domstolen noterar även att franska myndigheter arbetat aktivt med att få fram boenden och att reducera handläggningstiderna för asylansökan. Detta förhindrar dock inte att Frankrike fälls för kränkning av artikel 3 när det gäller dessa personers situation. När det gäller SG konstaterar domstolen att hans asylansökan bekräftades 28 dagar efter hans första möte med myndigheterna. Fastän han bott i tält så har han fått ekonomiskt stöd 63 dagar efter det första mötet med myndigheterna. Även om den första tiden måste ha varit svår har han därefter fått ett grundläggande stöd. Domstolen finner därför att hans levnadsförhållanden inte är så allvarliga att det skett en kränkning av artikel 3.