Dom om statlig ersättning för vård i annat hem än barnets eget enligt socialtjänstlagen.

Bakgrund
Migrationsverket överklagade Förvaltningsrätten i Växjös dom enligt 7 § förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) att bevilja Ronneby kommun ersättning som vårdkostnader för bl.a. möbler, släphyra, kläder, glasögon, telefon, cykel och hjälm.

Verket hade beviljats kommunen ersättning för arvode och omkostnadsersättning till familjehemmet, men ansökan hade avslagits i övrigt då den som omfattas av lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) inte har rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (SoL).

Kammarrätten i Jönköping
Kammarrätten i Jönköping upphävde den 8 mars 2018 i mål nr 1014-17 förvaltningsrättens dom och fastställde Migrationsverket beslut.

Kammarrätten konstaterade att barnet under perioden fått dagersättning och särskilt bidrag enligt LMA eftersom barnet omfattades av personkretsen i LMA samtidigt som omkostnadsersättning även utgått till familjehemmet. Till den del de återsökta kostnaderna inte ersätts genom omkostnadsersättningen ansåg rätten att barnet hade möjlighet att ansöka om särskilt bidrag enligt LMA. Rätten ansåg att kostnader som kan utgå som särskilt bidrag kan inte samtidigt anses utgöra kostnader för vård som ges med stöd av socialtjänstlagen.

Kammarrätten bedömde därmed att kostnaderna inte kunde anses utgöra vård enligt SoL och därmed inte ersättas. Kammarrätten biföll överklagandet.