Se mål nr 3227-18 och 3228-18 i bilagor.

Domar om rättsverkan av åldersuppskrivning på statlig ersättning och rättens prövningsram.

Bakgrund
Höganäs kommun hade överklagat Förvaltningsrättens i Linköpings dom om avslag gällande begäran om ersättning enligt 8 § förordning (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen). Socialnämnden hade bedömt att rätt till fortsatt vård inte förelåg efter åldersuppskrivning, men Förvaltningsrätten i Malmö beslutade att den asylsökande unge hade rätt till fortsatt vård enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Kommun hade därmed kostnader för den asylsökande vuxne efter åldersuppskrivning som kommunen ansågs sig inte kunnat påverka.

Kommunen yrkade till domstolen även på ersättning enligt 10 § samma förordning. Kommunen hade även lämnat in en separat ansökan om ersättning enligt 10 § asylersättningsförordningen som Migrationsverket ännu inte prövat.

Kammarrätten i Jönköping
Kammarrätten i Jönköping avslog den 27 september 2019 i mål nr 3226-, 3227- och 3228-18 kommunens överklaganden. Kammarrätten hänvisade i domarna till att rätten tidigare slagit fast i avgöranden i Kammarrätten i Jönköping i mål nr 156 – 159-18 att ersättning upphör i direkt samband med Migrationsverket beslut om åldersuppskrivning och att det inte fanns något i de aktuella målen som talade för att Migrationsverkets åldersuppskrivning var felaktig. Rätt till schablonersättning för ensamkommande barn saknades därmed enligt 8 § asylersättningsförordnigen.

Kammarrätten meddelade även att rätten inte hade möjlighet att pröva rätten till ersättning enligt 10 § asylersättningsförordningen då det överklagade beslutet enbart gällde ersättning enligt 8 § i samma förordning. Rätten bedömde därmed att prövning av ersättning för faktiska kostnader för ensamkommande ung enligt 10 § asylersättningsförordningen inte omfattades av domstolens ram för prövning.