Tolv månader är den maximala tid som en utlänning får hållas i förvar för verkställighet av ett avlägsnandebeslut, i vart fall så länge som det får anses vara fråga om samma verkställighetsärende.

Bakgrund
Den 27 juni 2017 beslutade Polismyndigheten att ta HD i s.k. verkställighetsförvar. Beslutet om förvar verkställdes samma dag. Den 16 juni 2018 genomförde Polismyndigheten en eskorterad s.k. förhandlingsresa men HD blev inte beviljat inresa i det mottagande landet. Polismyndigheten eskorterade honom därför tillbaka till Sverige, och fattade vid återkomsten den 17 juni 2018 ett nytt beslut om verkställighetsförvar.

Frågan i målet hos Migrationsöverdomstolen var hur den maximala tiden för verkställighetsförvar ska beräknas.

Migrationsöverdomstolen
Migrationsöverdomstolen redogör inledningsvis för rättsläget, och förutsättningarna för s.k. verkställighetsförvar i utlänningslagen samt regleringen i återvändandedirektivet.[1]

Enligt EU-domstolen är det under inga omständigheter tillåtet enligt artikel 15.5 och 15.6 i återvändandedirektivet att överskrida den längsta tidsgränsen för hållande i förvar som anges där. När den längsta tidsgränsen för hållande i förvar har uppnåtts måste tredjelandsmedborgaren under alla omständigheter omedelbart friges.[2] Migrationsöverdomstolen noterar vidare att vägledning finns i EU-kommissionens Handbok om återvändande.[3]

Migrationsöverdomstolen konstaterar att HD sammanlagt har hållits i verkställighetsförvar under drygt tjugo månader. Domstolen framhåller också att rättsfallet MIG 2015:26 rör frågan om vilket förvarsbeslut som är bärare av tvångsåtgärden, och inte hur beräkningen av den maximala tiden ska göras när en person som hållits i verkställighetsförvar återigen tas i sådant förvar.

Mot bakgrund av EU-domstolens ställningstagande, och att de nationella bestämmelserna om tolv månader som längsta tid i förvar ska ha företräde framför återvändandedirektivets tidsgränser, anser Migrationsöverdomstolen att den i svensk rätt föreskrivna tolvmånadersperioden i 10 kap. 4 § andra stycket UtlL måste förstås som den maximala tid som en utlänning får hållas i förvar för verkställighet av ett avlägsnandebeslut. I vart fall så länge det får anses vara fråga om samma verkställighetsärende. Med samma verkställighetsärende avses här ett ärende där arbetet med att verkställa avlägsnandebeslutet har pågått eller kunnat pågå i stort sett kontinuerligt utan större avbrott. Om personen i en sådan situation tas i förvar mer än en gång för att verkställa avlägsnandebeslutet måste tidigare period eller perioder som personen hållits i verkställighetsförvar beaktas vid beräkningen av tolvmånadersfristen.

Är det däremot fråga om ett nytt verkställighetsärende kan en ny tolvmånadersperiod börja löpa. Ett nytt verkställighetsärende kan aktualiseras t.ex. om avlägsnandebeslutet har verkställts men personen efter en tid utomlands åter reser in i Sverige, eller om avlägsnandebeslutet under en period inte har kunnat verkställas därför att personen beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

I det aktuella målet bedömde Migrationsöverdomstolen att den maximala tiden för verkställighetsförvar inträffade den 27 juni 2018, och att förutsättningar för att hålla HD i förvar saknats efter den tidpunkten.