Inom ramen för bedömningen av en asylsökandes skyddsbehov kan även frågan om det finns en säker resväg till hemorten eller annan säker plats i hemlandet aktualiseras. Denna prövning måste göras med beaktande av den sökandes individuella omständigheter samt aktuell och relevant landinformation.

Migrationsöverdomstolen uttalar sig kring hur bedömningen av frågan om det finns en säker resväg till en hemort eller internflyktsområde ska göras.

Av avgöranden från Europadomstolen (Sufi och Elmi mot Storbritannien, ansökan nr 8319/07 och 11449/07) följer att det inom ramen för bedömningen av en sökandes skyddsbehov ska göras en prövning av om det finns en säker resväg till hemorten eller en annan plats.

Hur prövningen ska göras
Även om en asylsökande inte bedöms riskera någon illabehandling på hemorten eller i hemlandet i övrigt, kan frågan om personen kan resa tillbaka utan att riskera skyddsgrundande behandling aktualiseras. När det är fråga om en asylsökande som ska avlägsnas till ett land där det pågår strider eller säkerhetsläget av andra skäl är allvarligt och i synnerhet om säkerhetssituationen varierar mellan olika delar av landet kräver frågan om resvägen en noggrann prövning.

Bedömningen av om resvägen är säker är en del av skyddsbehovsbedömningen. Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste ta ställning till om sökanden kan ta sig till platsen dit verkställighet är tänkt att ske utan att denne på vägen dit riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling. En sådan prövning måste göras utifrån personens individuella situation mot bakgrund av vad som framgår av aktuell och relevant landinformation.

Individuella faktorer som måste beaktas är exempelvis om det är fråga om en man, en kvinna med eller utan barn, om det rör sig om en äldre eller yngre person, eventuella språksvårigheter, funktionshinder eller annat som kan försvåra resandet och om denne tillhör en särskilt utsatt grupp. Ytterligare faktorer som ska beaktas är t.ex. vilken aktör som kontrollerar de områden som resan ska gå igenom, om det finns vägspärrar som måste passeras samt vilket våld som förekommer vid vägar, broar, tågstationer och flygplatser som ska användas av personen.

Om resvägen inte bedöms som säker, dvs. om den asylsökande riskerar skyddsgrundande behandling, kan det utmynna i att personen är flykting eller alternativt skyddsbehövande beroende på hur den individuella hotbilden ser ut. Det är frågan om en skyddsbehovsbedömning och inte en prövning av om det finns eventuella praktiska hinder på resvägen mot att verkställa ett avlägsnandebeslut.

Bevisbördan
Det är den sökande som initialt måste göra sannolikt att denne riskerar skyddsgrundande behandling på resvägen. Migrationsverket och migrationsdomstolarna är dock skyldiga att se till att ärendet eller målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Det innebär att det måste finnas aktuella och relevant landinformation. När det gäller skyddsbehov finns ett större utredningsansvar än i många andra ansökningsärenden (MIG 2014:21).

Migrationsverkets prövning i ärendet
I målet ansåg Migrationsöverdomstolen att Migrationsverket inte hade gjort en tillräcklig prövning av risken för skyddsgrundande behandling på resvägen. Det hade visserligen skett en prövning av resvägen i samband med bedömningen av risken för förföljelse. Däremot hade det inte skett någon prövning av om personen skulle kunna vara alternativt skyddsbehövande t.ex. på grund av säkerhetsläget på vägen till hemorten i Afghanistan.

Migrationsdomstolen ansågs också ha brustit i sitt utredningsansvar. Målet återförvisades därför till Migrationsverket för ny handläggning.