Praktiska eller legala hinder för en palestinsk flykting mot att återvända till UNRWA:s verksamhetsområde utgör typiskt sett sådana yttre omständigheter som ligger utanför sökandens kontroll, och som kan medföra att organisationens skydd eller bistånd har upphört. Prövningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och vid prövningstillfället aktuell landinformation.

Frågan i målet
HA, som var palestinier och registrerad hos UNRWA i Gaza, hade av migrationsdomstolen beviljats flyktingstatusförklaring, eftersom han på grund av praktiska orsaker inte kunde återvända till Gaza och UNRWA:s verksamhetsområde. Efter att Migrationsverket hade överklagat, hade Migrationsöverdomstolen att pröva om skyddet eller biståndet från UNRWA kunde anses ha upphört till följd av praktiska eller legala hinder för HA att återvända till Gaza och han därför automatiskt skulle anses som flykting.

Av artikel 12.1 a skyddsgrundsdirektivet (2011/95/EU) framgår att om en palestinier som har åtnjutit beskydd eller bistånd av UNRWA, och sådant beskydd av någon anledning upphör utan att personens ställning blivit slutligt reglerad av FN, ska vederbörande utan vidare prövning åtnjuta förmånerna i Genèvekonventionen.

Migrationsöverdomstolens dom
Utlänningslagen (2005:716) har ingen bestämmelse som motsvarar artikel 12.1 a i skyddsgrundsdirektivet. Regeringen ansåg att den omständigheten att en utlänning redan har skydd ska beaktas vid prövningen av om personen riskerar förföljelse enligt flyktingdefinitionen. Det saknades därför skäl att särskilt reglera situationen. EU-domstolen har dock uttalat att bestämmelsen om upphörande av undantaget från att anses som flykting i artikel 12.1 a andra meningen har direkt effekt, dvs kan åberopas av enskild inför domstol, när en korrekt nationell lagstiftning saknas (C-585/16, Alheto).

Hur prövningen ska göras
Enligt EU-domstolens och Migrationsöverdomstolens praxis (C-364/11, El Kott, resp. MIG 2013:19) kan hot mot den personliga säkerheten utgöra sådana omständigheter utanför den sökandes kontroll som medför att undantaget från Genèvekonventionens tillämpningsområde upphör och den sökande ska anses som flykting. Migrationsöverdomstolen menar att det varken av konventionen, skyddsgrundsdirektivet eller EU-domstolens eller Migrationsöverdomstolens praxis framgår att UNRWA:s skydd eller bistånd endast skulle upphöra på grund av hot mot den sökandes personliga säkerhet. Det måste föreligga yttre omständigheter utanför den sökandes kontroll som medför att han/hon inte längre har tillgång till UNRWA:s skydd eller bistånd.

UNHCR har i sina riktlinjer (Guidelines on International Protection No. 13: Applicability of Article 1 D of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees to Palestinian Refugees, HCR/GIP17/13, 20 december 2017) lyft fram att det väsentliga är att en sökande av objektiva skäl inte kan använda sig av UNRWA:s skydd eller bistånd och att objektiva skäl, förutom skyddsbehov, kan vara att den sökande är förhindrad att återvända till UNRWA:s verksamhetsområde till följd av praktiska eller legala hinder. Några exempel på sådana anges vara stängda gränser, avsaknad av erforderliga dokument för både resa och genomresa till det aktuella verksamhetsområdet för UNRWA, myndigheters vägran att utfärda erforderliga dokument samt riskfylld resväg.

Migrationsöverdomstolen uttalar att exemplifieringen ger stöd för att de praktiska och legala hindren måste vara både av en viss styrka och varaktighet för att skyddet eller biståndet från UNRWA ska anses ha upphört. Att det ska röra sig om yttre omständigheter utanför en sökandes kontroll innebär också att den sökande inte får förhindra ett återvändande genom att t.ex. vägra samarbeta med myndigheter för att erhålla resehandlingar eller viseringar.

Domstolen uttalar att bedömningen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån aktuell landinformation. Hänsyn kan också tas till hur möjligheterna till återvändande har sett ut i närtid. Hänsyn bör även tas till om sökanden kan få erforderlig dokumentation både för inresa i UNRWA:s verksamhetsområde och för eventuell transitering. Vidare bör aktuella myndigheters vilja att medverka till att nödvändiga handlingar erhålls beaktas. Även förhållandena på resvägen måste bedömas. Om flera faktorer utanför sökandens kontroll som har betydelse för möjligheten att återvända till UNRWA:s verksamhetsområde är osäkra talar det för att situationen är sådan att sökanden inte längre har tillgång till skyddet eller biståndet från UNRWA. Så kan t.ex. vara fallet om ett utvisningsbeslut inte fattas på grund av situationens komplexitet.

Bedömningen i det aktuella fallet
I det aktuella fallet var gränsövergången Rafah mellan Egypten och Gaza den enda internationella gränsövergången och den hade i hög utsträckning varit stängd sedan 2014. Under 2018 hade den dock varit öppen i mycket högre utsträckning och palestinier har numera lättare att resa in i Egypten. Det fanns inget som talade för att HA, som hade haft ett pass utfärdat av PA-myndigheten, skulle få svårigheter att få det förlängt. Vid en sammanvägning av dessa omständigheter mot säkerhetssituationen på resan genom Sinai, bedömde Migrationsöverdomstolen att svårigheterna för HA att återvända till Gaza idag inte var av den karaktären att bestämmelsen i artikel 12.1 a andra meningen i skyddsgrundsdirektivet aktualiseras. Det förelåg därför inte grund att anse att HA var flykting på grund av att UNRWA:s skydd eller bistånd hade upphört.