Migrationsöverdomstolens avgörande den 9 maj 2019 i MIG 2019:7 (UM 12342–18)

Ett beslut om avlägsnande som överklagats måste som regel överprövas av domstolen även om utlänningen har lämnat landet och därmed verkställt sig själv.

Bakgrund
Migrationsverkets beslut att avslå A:s ansökan om asyl m.m. och att utvisa honom överklagades till migrationsdomstolen. I samband med överklagandet uppgav A:s ombud att A befann sig i Tyskland, att Tyskland begärt att Sverige skulle återta A enligt Dublinförordningen och att Sverige accepterat ett återtagande.

Migrationsdomstolen beslutade att avskriva målet och angav bl.a. följande skäl. En förutsättning för att frågan om asyl ska kunna prövas är att utlänningen befinner sig i Sverige. Ett beslut om utvisning ska anses verkställt om utlänningen lämnat landet. Det finns ingen närmare utredning kring varför A rest in i ett annat land men det kan konstateras att han rest till Tyskland och sökt asyl där. Genom att resa in i ett annat land, vistas där och ansöka om asyl har han verkställt sig själv. Han får därigenom anses ha återkallat sin ansökan om asyl. A överklagade migrationsdomstolens beslut.

Migrationsöverdomstolen
Frågan i Migrationsöversdomstolen var om ett mål om utvisning m.m. kunde skrivas av i migrationsdomstolen på grund av att klaganden rest ut från Sverige.

I sin redogörelse för gällande rätt hänvisade Migrationsöverdomstolen bl.a. till återvändandedirektivets bestämmelser om utformning av beslut om återvändande och tillgång till rättsmedel för att kunna överklaga eller begära omprövning av sådana beslut (artikel 12 och 13 i direktivet).

Migrationsöverdomstolen hänvisade därefter till MIG 2017:14 som i likhet med det aktuella målet gällde en utlänning som lämnat Sverige under pågående asylprocess. Migrationsöverdomstolen underströk därefter den viktiga skillnaden att MIG 2017:14 handlade avskrivning av ett asylärende hos Migrationsverket medan det aktuella målet handlar om A som omfattas av ett utvisningsbeslut. Ett avskrivningsbeslut i domstol, till skillnad från ett avskrivningsbeslut hos Migrationsverket, får betydande rättsverkningar för den enskilde genom att verkets beslut om avvisning eller utvisning därigenom kan få laga kraft utan att klaganden har fått verkets beslut överprövat i sak. Ett beslut om avvisning eller utvisning gäller vidare, som huvudregel, i fyra år från det att beslutet fick laga kraft och kan verkställas på nytt om utlänningen återvänder till Sverige under den tid som beslutet gäller (12 kap. 22 och 23 §§ utlänningslagen).

Enligt Migrationsöverdomstolen talar nämna exempel för att utrymmet för att skriva av ett mål enbart på grund av den enskildes agerande är mycket begränsat.

Vidare hänvisade Migrationsöverdomstolen till 12 kap. 21 § utlänningslagen där det stadgas att ett beslut om avvisning eller utvisning ska anses verkställt, om utlänningen har lämnat landet. Denna bestämmelse kan enligt Migrationsöverdomstolen dock i sig inte anses innebära att utlänningen, om denne överklagat beslutet, inte längre vill få beslutet överprövat eller skulle sakna sådan rätt till prövning. Inte heller den omständigheten att utlänningen ansökt om internationellt skydd i ett annat land kan leda till en sådan slutsats. Att en person har rest ut kan däremot få betydelse för prövningen av om utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

I sak bedömde Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolen inte utan närmare utredning hade fog för uppfattningen att A velat återkalla sitt överklagande. Eftersom han enligt EU-rätten (artikel 13 i återvändandedirektivet) ska ha rätt till en prövning av Migrationsverkets beslut om utvisning borde migrationsdomstolen inte ha skrivit av målet utan i stället prövat hans överklagande i sak. Migrationsöverdomstolen konstaterade därefter att det var upplyst att A inte längre befinner sig i Sverige och att det skulle krävas att han befann sig i Sverige för att kunna beviljas uppehållstillstånd på någon av de grunder han fört fram. Överklagandet avslogs därför.