Möjligheten att bevilja uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder redan innan ett första beslut om utvisning har preskriberats bör tillämpas restriktivt. Det förutsätter att det redan vid prövningen av frågan om uppehållstillstånd bedöms vara mycket sannolikt att utlänningen inte kommer att kunna verkställas innan preskription inträder.

Bakgrund
En asylsökande familj bestående av två vuxna och fyra barn uppgav att de var oregistrerade statslösa bidooner som lämnat Kuwait på grund av bidoonernas situationen i landet. Familjemedlemmarna uppgav att de vid ett återvändande till Kuwait riskerade att arresteras eftersom de är oregistrerade statslösa bidooner utan identitetshandlingar som rest ut ur landet illegalt. Vidare gjorde familjen gällande att det fanns ett praktiskt verkställighetshinder eftersom Kuwait inte accepterar återresa för statslösa bidooner.

Av Migrationsverkets beslut att avslå ansökningarna och utvisa familjen ur Sverige framgick bl.a. följande. Föräldrarna har varken gjort sina eller barnens identiteter sannolika. Däremot får de anses ha gjort sannolikt att de har haft sin hemvist i Kuwait. Mot bakgrund av föräldrarnas vaga muntliga uppgifter, särskilt om hur det skulle ha gått till när de nekades rätten att bli registrerade, har familjen inte gjort sannolikt att de är oregistrerade statslösa bidooner. Ansökningarna ska därför prövas mot rådande förhållanden för registrerade statslösa bidooner i Kuwait. Föräldrarna har inte gjort sannolikt att familjen riskerar att utsättas för förföljelse på grund av att de är statslösa bidooner. De har heller inte gjort sannolikt att familjen är i behov av skydd på annan grund. Eftersom det pågår åtgärder för att få Kuwait att acceptera återresa för statslösa bidooner finns det i nuläget inte stöd för att vid förstagångsansökan bevilja dem uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen på grund av praktiska verkställighetshinder. Omständigheterna är varken var för sig eller sammantaget sådana att familjen kan få uppehållstillstånd enligt bestämmelsen om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter.

Migrationsdomstolen avslog överklagandena och angav bl.a. följande. Det har inte kommit fram att det finns en konkret och individuell risk för familjen att drabbas av skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till Kuwait på grund av att de är bidooner. Utredningen i målet talar inte med tillräcklig styrka för att det finns en konkret risk för att familjen skulle riskera skyddsgrundande behandling enbart på grund av illegal utresa. Familjen har inte gjort sannolikt att de vid en framåtsyftande bedömning uppfyller förutsättningarna för att få skydd i Sverige. Det saknas konkret stöd för att ett eventuellt verkställighetshinder skulle vara av sådan bestående art som motiverar att uppehållstillstånd ska beviljas. Familjen har inte gjort sannolikt att de är oregistrerade bidooner och de har inte heller gjort sannolikt att de lämnat Kuwait med falska resehandlingar. Det är därför inte visat att det finns praktiska verkställighetshinder.

Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige var inte tillämplig på familjens ansökningar.

Migrationsöverdomstolens bedömning
Inledningsvis uttalade Migrationsöverdomstolen att det är ett avsteg från bestämmelserna om preskription, liksom systematiken i utlänningslagen, att redan innan ett första beslut om utvisning göra en bedömning av utsikterna att verkställa beslutet och dessutom låta denna bedömning ligga till grund för att bevilja uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen klargjorde därefter att möjligheten att göra ett sådant avsteg ska tillämpas restriktivt. Det måste då finnas utredning som visar dels att ett praktiskt verkställighetshinder föreligger, dels hur långvarigt verkställighetshindret kan bli. Vid bedömningen bör en sammanvägning göras av vad som hindrar verkställigheten, hur lång tid hindret kan komma att bestå och vilka åtgärder som kan vidtas för att undanröja hindret.

Därefter övergick Migrationsöverdomstolen till frågan om verkställighetshinder i ärenden som rör barn och förhållandet till bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter. Bland annat uttalades att vid bedömningen av hur ömmande situationen är kan den osäkerhet som det medför att vistas i Sverige med ett verkställbart utvisningsbeslut ges större tyngd när det är fråga om ett barn än en vuxen. Enligt Migrationsöverdomstolen gäller detta i synnerhet om det redan innan ett beslut om utvisning har fattats framstår som mycket sannolikt att barnet, om preskription sker, kommer ges rätt att vistas i Sverige. Ytterligare en omständighet som ska vägas in är om barnet, under de fyra år innan utvisningsbeslutet i så fall preskriberas, kommer att tillbringa en stor del av sin uppväxt i Sverige under en tid då barn utvecklas mycket och börjar skapa en egen identitet.

I sak bedömde Migrationsöverdomstolen att det inte fanns skäl att bevilja familjen uppehållstillstånd som flyktingar, alternativt skyddsbehövande eller övrigt skyddsbehövande. Vad gällde verkställighetshinder instämde Migrationsöverdomstolen i underinstansernas bedömningar att familjen inte hade gjort sannolikt att de lämnat Kuwait på det sätt de uppgett och att det därför var oklart hur och med vilka handlingar familjen har lämnat Kuwait. Mot den bakgrunden kunde familjen inte anses ha visat att det finns något konkret verkställighetshinder som ligger utanför deras kontroll.

Vidare bedömde Migrationsöverdomstolen att utredningen inte var tillräcklig för att kunna konstatera att det verkligen fanns ett praktiskt verkställighetshinder. Det kunde därför inte redan vid aktuell prövning anses vara mycket sannolikt att beslutet skulle komma att preskriberas och att familjen därmed skulle komma ges rätt att stanna i Sverige. Att familjen, om beslutet ändå inte kan verkställas, kommer att ha vistats här under mer än sju år och att det är mycket påfrestande för familjen och i synnerhet för barnen, medförde ingen annan bedömning. Det fanns enligt Migrationsöverdomstolen därför inte förutsättningar för att redan i detta läge bevilja familjen uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Inte heller fanns det vid en sammantagen bedömning sådana synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter att familjen kunde beviljas uppehållstillstånd.