Utan uttryckligt stöd i lag är det inte lämpligt att meddela anstånd med verkställigheten av ett utvisningsbeslut när det inte är möjligt att förutse när en verkställighet kommer att kunna ske. I sådana fall bör i stället ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas, även om det är fråga om säkerhetsärenden enligt 1 kap. 7 § utlänningslagen.

Bakgrund

NN ansökte om asyl i Sverige och anförde att han vid ett återvändande till hemlandet riskerar förföljelse på grund av deltagande i vissa angivna organisationer. Säkerhetspolisen förordade att ansökan skulle avslås av säkerhetsskäl. Migrationsverket beslutade att avslå ansökan, utvisa NN ur landet och förena utvisningsbeslutet med återreseförbud utan tidsbegränsning. Vidare meddelade Migrationsverket ett års anstånd med verkställigheten av utvisningsbeslutet.

Som skäl för beslutet angav Migrationsverket att NN gjort sannolikt att han vid ett återvändande riskerar skyddsgrundande behandling men att han är utesluten från att anses som flykting enligt samtliga uteslutandegrunder i 4 kap. 2 b § utlänningslagen förutom brott mot freden. Han kunde därför inte få uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller på annan grund. Migrationsverket uttalade därefter att det finns ett absolut hinder mot att verkställda utvisningsbeslutet men att verkställighetshindret inte är bestående. Efter att ha redogjort för konsekvenserna av att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen, bl.a. möjligheterna att resa till andra länder inom Schengenområdet och att korsa områdets yttre gräns, angav Migrationsverket att anstånd med verkställighet skulle väljas.

Migrationsdomstolen avslog mannens överklagande.

Migrationsöverdomstolens bedömning

Frågan som Migrationsöverdomstolen hade att ta ställning till var om det enligt utlänningslagen är möjligt att för en utlänning, som är utesluten från att anses som flykting eller skyddsbehövande och i vars ärende det finns säkerhetsaspekter, bevilja anstånd med verkställigheten av utvisningsbeslutet istället för att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Efter en redogörelse för gällande rätt konstaterade Migrationsöverdomstolen att det i utlänningslagen saknas stöd för att meddela anstånd med verkställighet av ett avlägsnandebeslut under en längre tid, men att det finns uttalanden i förarbeten om att anstånd kan beslutas till en tidpunkt när verkställighet är möjlig. Därefter hänvisade Migrationsöverdomstolen till förarbetsuttalanden från genomförandet av skyddsgrundsdirektivet där det anges att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 eller 11 § utlänningslagen ska användas vid längre verkställighetshinder. Slutligen klargjorde Migrationsöverdomstolen att det utan uttryckligt stöd i lag inte är lämpligt att meddela anstånd med verkställigheten av ett utvisningsbeslut när det inte är möjligt att förutse när verkställighet kommer att kunna ske. I sådana fall bör i stället ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas.

I sak instämde Migrationsöverdomstolen i underinstansernas bedömningar i fråga om skyddsbehov och uteslutande. Vidare instämde Migrationsöverdomstolen i att det under den aktuella perioden funnits ett absolut hinder mot att verkställa beslutet om utvisning och att hindret inte var bestående. Migrationsöverdomstolen uttalade dock att anstånd med verkställigheten inte borde ha meddelats och att NN istället borde ha beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen.