Artikel 21.1 FEUF (fördraget om EU:s funktionssätt) ska tolkas så, att en unionsmedborgares medborgarstat ska underlätta att uppehållstillstånd beviljas för en icke-registrerad partner som är tredjelandsmedborgare och med vilken unionsmedborgaren har ett varaktigt vederbörligen bestyrkt förhållande, då unionsmedborgaren – efter att ha utövat sin rätt till fri rörlighet för att arbeta i en annan medlemsstat i enlighet med de villkor som anges rörlighetsdirektivet (2004/38/EG) – återvänder med sin partner till medborgarskapsstaten för att uppehålla sig där.

Ett beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare i ovan nämnd situation ska ha föregåtts av en noggrann bedömning av sökandens personliga förhållanden samt ska vara motiverat.

Tredjelandsmedborgare som avses i artikel 3.2 i rörlighetsdirektivet ska ha tillgång till rättsmedel som innebär att de kan angripa beslut att avslå deras ansökningar om uppehållstillstånd, så att den nationella domstolen ska kunna pröva om avslagsbeslutet har fattats på tillräckligt goda grunder och om de processrättsliga skyddsreglerna ovan har iakttagits.