I mål om familjeåterförening där anknytningspersonen är flykting måste försiktighet iakttas när det gäller att hänvisa familjemedlemmar till hemlandets myndigheter för att skaffa identitetshandlingar. Bevislättnad har därför beviljats avseende familjemedlemmarnas identiteter.

Målet rör en kvinna, A, och hennes barn som ansökt om uppehållstånd på grund av anknytning till maken/fadern, F, som har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige som flykting. A och barnen är medborgare i Eritrea och registrerade som flyktingar i Etiopien. Varken A eller barnen har kunnat visa upp några skriftliga dokument, t.ex. pass, som kunnat styrka deras identiteter.

Migrationsverket avslog A:s ansökan eftersom hon bedömdes ha möjlighet att skaffa ett hemlandspass och därför inte omfattades av bevislättnadsregeln för sin identitet. Migrationsverket avvisade samtidigt barnens ansökan eftersom A inte hade gjort sannolikt att hon var förälder och ställföreträdare för barnen. Även migrationsdomstolen bedömde att det var möjligt för A att skaffa ett hemlandspass.

Frågan i målet hos Migrationsöverdomstolen är om A och barnen kan beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till F, trots att de inte har styrkt sina identiteter. Huvudregeln är att identiteten måste vara styrkt. I målet aktualiseras också frågan om bevislättnad kan medges beträffande de sökandes identiteter.

Migrationsöverdomstolen konstaterar först att det är ostridigt att A och F är gifta med varandra och att de tidigare har levt i hushållsgemenskap. Eftersom Migrationsverket numera anser att A:s och F:s föräldraskap har gjorts sannolikt, kan de därför företräda de gemensamma barnen i Migrationsöverdomstolen. A och barnen är därför i och för sig berättigade till uppehållstillstånd, under förutsättning att de kan styrka sina identiteter. Frågan är då om de kan komma i åtnjutande av bevislättnad, d.v.s. att det räcker att de gör sina identiteter sannolika.

Migrationsöverdomstolen anser att försiktighet måste iakttas med att hänvisa en flyktings familjemedlemmar till att uppsöka hemlandets myndigheter för att skaffa identitetshandlingar. En bedömning måste göras i varje enskilt fall om ett sådant krav är proportionerligt.

Därefter konstaterar Migrationsöverdomstolen att om A och barnen ska kunna styrka sina identiteter med eritreanska pass måste de för det första ha betalat en tvåprocentig skatt till den eritreanska staten, vilken används för politiska syften. För det andra måste de underteckna ett ångerbrev där de accepterar bestraffning för att inte ha fullgjort militärtjänstgöring. Att hänvisa familjemedlemmar till en flykting i Sverige att göra detta och dessutom riskera att eventuella andra anhöriga som finns kvar i hemlandet utsätts för repressalier i form av t.ex. frihetsberövande, kan inte anses stå i rimlig proportion till samhällets intresse av att kontrollera identiteten på dem som ska resa in i landet. Det kan därför inte krävas av A och barnen att de ska behöva uppsöka en eritreansk utlandsmyndighet för att ansöka om pass. De bör istället kunna komma i åtnjutande av en bevislättnad när det gäller deras identiteter. Det ankommer därför på Migrationsverket att göra en dna-utredning.