En utlänning har haft tidsbegränsat arbetstillstånd under två år och har under en del av denna period haft en lön som understigit kollektivavtalsenlig lön. Vid prövningen av en ansökan om förlängning av arbetstillståndet har han efter en helhetsbedömning av anställningsvillkoren bedömts uppfylla de grundläggande villkoren för arbetstillstånd under den tidigare tillståndperioden.

DM hade haft uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige i två år och ansökte om förlängning. Vid tidpunkten för det beviljade uppehålls- och arbetstillståndet, liksom vid tidpunkten för ansökan om förlängning, hade DMs anställning uppfyllt kraven i 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen. Frågan var då vilken betydelse det har vid bedömningen av om hans förlängningsansökan kan beviljas att hans lön, under en del av den tidigare tillståndsperioden, varit lägre än kollektivavtalsenlig lön.

Migrationsöverdomstolen konstaterade att arbetstillstånd får ges till en person som uppfyller förutsättningarna i 6 kap. 2 § utlänningslagen. Att bestämmelsen är fakultativ innebär att det inte finns någon ovillkorlig rätt för en utländsk medborgare att få ett arbetstillstånd. En bedömning måste göras i varje enskilt fall av om en ansökan ska beviljas (jfr MIG 2015:11).

Prövningen av om villkoren för ett arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen är uppfyllda tar sikte på den anställning som tillståndet avser, dvs. det rör sig om en framåtsyftande bedömning. Av praxis följer att det vid prövningen av en ansökan om förlängning av arbetstillstånd även ska göras en bedömning av om förutsättningarna för arbetstillståndet avseende den tidigare tillståndsperioden varit uppfyllda, dvs. en bakåtsyftande bedömning.

Kravet i 6 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen på att de erbjudna anställningsvillkoren inte får vara sämre än vad som gäller för arbetstagare bosatta i Sverige har tillkommit för att motverka missbruk av reglerna och utnyttjande av utländsk arbetskraft. Bestämmelsens utformning medför enligt Migrationsöverdomstolen att det måste göras en helhetsbedömning av samtliga anställningsvillkor i det enskilda fallet för att kunna bedöma att dessa inte är sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Om anställningsvillkoren vid en sådan bedömning inte kan anses sämre än vad som gäller för motsvarande arbetstagare bosatta i Sverige bör villkoren kunna godtas.

Enligt Migrationsöverdomstolen bör en motsvarande helhetsbedömning av anställningsvillkoren göras även vid prövningen av om förutsättningarna för arbetstillståndet avseende den tidigare tillståndsperioden varit uppfyllda vid en förlängningsansökan. Anställningsvillkoren kan komma att ändras under en tillståndsperiod t.ex. till följd av avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Ibland genomförs sådana ändringar retroaktivt. För vissa arbetstagare är det möjligt att ingå enskilda överenskommelser med arbetsgivaren om anställningsvillkor rörande t.ex. semester och pensionsinbetalningar. Detta innebär enligt Migrationsöverdomstolen att det vid den bakåtsyftande bedömningen av om anställningsvillkoren är uppfyllda inte går att bedöma villkoren månad för månad. Vid prövningen bör det istället göras en bedömning av anställningsvillkoren i förhållande till kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.

DM hade under den aktuella perioden haft en lön som med god marginal överstigit försörjningskravet på 13 000 kr. hans lön hade dock under ett års tid understigit lönenivån i kollektivavtalet. Det fanns ingen anledning att betvivla att detta berott på ett rent administrativt misstag från arbetsgivarens sida, och arbetsgivaren hade kompenserat genom att utbetala det aktuella beloppet retroaktivt. Det fann inte anledning att ifrågasätta arbetsgivarens seriositet. Migrationsöverdomstolen ansåg därför att den helhetsbedömning som ska göras utmynnade i att de grundläggande villkoren för DMs arbetstillstånd varit uppfyllda under den tidigare tillståndsperioden. Därmed var förutsättningarna för att förlänga hans uppehålls- och arbetstillstånd uppfyllda.